• Bloggen,  Familjeliv,  Hälsa och träning,  Livsstil,  Vardag

    En period i livet

    Jag hoppas att ni har sovit gott, för det har jag inte gjort.
    Vaknade med huvudvärk som sitter över höger öga 🙁 Inget vidare man vad kan jag göra.

    Tack underbar fina ni för era kommenterare på gårdagens inlägg. Ser tydligt att det är flera som ogillar onödiga kommenterare. Något som jag verkligen förstår.

    Här vaknade jag till -10 och inte konstigt att det är kallt inomhus. Suck vill bara flytta här ifrån NU.
    Jag och barnen har börjat sova på filtar. Då för att det inte ska vara så kallt. Jag vaknar inte med värk i kroppen mer. Så ett stort plus med det.

    Idag har vi planerat att möblera om. W ska få eget rum mer än vad hon har nu.
    E ska få W´s rum för att vi sen ska ta det rummet som E har just nu.

    Så barnen ska få mer egna rum och jag ska fixa så jag får mitt sovrum så som jag har tänkt det i huvudet. Även om detta bara är så i några veckor eller någon månad. Så får det vara så där.

    Vi har kontakt med en som vill byte vår lägenhet mot en i det området som vi bodde i när jag flyttade upp hit. Så HOPPAS att vi får byta av hyresvärden.

    Jag har märkt att dom senaste veckorna har jag börjat tydligt tänka på vad som har för människor runt om mig och vad det är för energier. Detta är något som man kan påverka och det tänker iaf jag göra.

    Jag har märkt och detta gäller även mig själv. När man mår dåligt både mentalt och fysiskt då har man som individ tendens att ta åt sig mer negativt än vad man gör när man mår bra.

    Där är för att man blir som en magnet. Oavsett om det är medvetet eller inte.
    Detta är något som både är medvetet och omedvetet att man göra det. Men varför kan vara omedvetet för en del.

    Det är viktigt att man ska försöka så mycket man kan att inte tänka som om allt är emot en.
    Jag vet hur det är då jag själv kan göra det många gånger. Men jag får göra som jag göra med mina inlägg. Skriva inlägget lämna det i utkast och sen läsa om det efter en stund. Ibland är det efter 30 min och vissa dagar efter flera timmar.

    Detta är för att avskärma mig från vad det är jag skriver/läser för att inte ta allt så personligt.

    För det finns inget mer negativt för verken mig eller författaren till texten när man får negativ respons.
    Och detta säger jag utifrån både författar synvinkel och från mig som individ.

    Ingen mår bra av det och om man vill må bra så måste man lära sig det.

    Hur gör du för att avskärma dig när du läser något som du tar åt dig av?
    Stannar du upp och tar en paus från texten som du läst eller du agerar på första känsla du får?

    Om du kan ge 3 tips till någon annan om detta. Vad skulle dina tips vara?

  • Bloggen,  Hälsa och träning,  Livsstil,  Samhälle,  Vardag

    Det blir inte bättre

    Hur är det med er?

    Själv så sitter man återigen med feber och huvudvärk men nu har hostan kommit med 🙁
    Jätte tråkigt, men vad ska man göra.

    Livet går vidare oavsett om det är covid eller förkylning.
    Jag kommer dock ta detta som covid-19 FAST jag har testat negativt på alla min prov.
    Men jag har ingen rätt att ha barnen hemma från skolan då det är skol plikt.
    Mini behöver dagis och enligt Folkhälsomyndigheten så kan barnen gå till skola/dagis så länge ingen i familjen har covid-19.
    jag kommer låta dom gå så länge dom är symtom fri och vi kan ha ett säker överlämnande och hämtande. Samt att dagis och skola känner sig bekväma med det och säkerheten finns.

    Jag är med i en av många Facebook grupper. Men något jag har sett i alla är att folk har verkligen behovet av onödiga kommenterare av sina åsikter och tankar.

    Jag frågade om vandrings områden i mitt område. Då det är mycket folk som rör sig i skogen och vissa områden är det jätte mycket. Sen är inte stigarna breda nog för att man ska kunna ha ett säkert möte.
    När jag tänker på säkerheten för mig, min hund och dom jag möter. Då heter det att man är “rädd för människor och ska stanna hemma.”

    Eller som någon annan sa.
    “Vi bor i en stad så du kommer aldrig hitta ett ställe där det inte finns folk”

    Folk tänker helt inte på att onödiga kommenterar, åsikter och tankar som man uppenbart måste häva ut sig. Dom gör ingen som helst nytta. Dom skadar mer än vad dom gör nytta.

    När man skriver i tex nu en Facebook grupp med människor som man inte känner. Då är det väldigt sällan som man skriver ut personliga anledningar. Tex om man kanske inte kan möta på människor pga social fobi eller något annat hinder. Men ändå så är folk duktiga på att komma med onödigheter.

    Jag lika lite som dom vet anledningen till varför folk frågar något, och enligt mig så har inte någon rätten att verken kräva en vidare anledning till varför man kanske vill gå där det finns lite folk eller ens varför någon ska komma med såna kommenterare.

    Under min utbildning så har jag tänkt mycket på det här med ” Om man måste”

    Vad menar jag med detta nu då?

    Jo, tänker så här.
    Om jag måste lägga en sån kommentera (Komma text snitt här ovan) så behöver jag kunna basera det på något som framgår i texten. Som i detta faller ett Facebook inlägg.
    För att min kommentar med min åsikt ska ha en grund eller ens vara relevant till varför jag ens nämner det. Om jag inte hittar en grund till min kommentera så håller jag min åsikt för mig själv.

    Så enkelt är det. Nu vet jag om alla tänker inte så och dom anser att deras åsikt har alltid rätt att vara med.

    Jag kommer inte lämna en åsikt på något där jag inte vet hela grunden till en handling eller ett inlägg OM jag inte kan säga att jag har grund till min åsikt.

    Det är inte svårare än så.

    Jag kommer INTE godkänna några onödiga kommentarer verken på min blogg eller min Facebook och Instagram.

    Dessa platserna är min forum där jag ska kunna vara MIG och skriva hur jag känner, tänker och mina åsikter. Jag skriver det på mina sidor och ingen annans.

    Kan man inte acceptera detta. Då kanske man ska granska sig själv och fundera på om det är värt att hända på mina sidor.
    Detta gäller ALLA. Oavsett om det är min familj eller en vän.

    Jag skulle ALDRIG gå in och göra det på någons sida. Varför ska jag tillåta någon gör så på mina sidor?

  • Bloggen,  Familjeliv,  Livsstil,  Samarbete,  Vardag

    MyNanny

    Jag har kollat igenom denna sidan dom senaste veckorna för att verkligen se att dom har allt som jag vill att min barnvakt ska ha och det har dom.

    Jag som mamma vill jo att ett företag kollar upp sin personal noga. Jag som Usk vet hur viktigt det är att dom får rätt utbildning för att kunna hjälpa mina barn om olyckan är framme.
    Men det bästa. Men får ett “prova på” besök där man kan se hur det funkar mellan personen och barnen samt hur det känns för oss som föräldrar.

    Som mamma veta jag hur svårt det är att få till vardagen.
    Jag studerar på heltid och har lektioner på distans. Men även om jag lämnar barnen och går hem för att senare logga ut från skolan för att sen gå och hämta så hinner inte vardagen med mig.

    Idag är det många barn som har långa dagar på dagis och skola/Fritis.
    En del barn lämnas tidigt på morgon redan klockan 6 och sen är dom på fritis/dagis till 18.
    Många långa dag för barnen för att föräldrarna kanske har långt att resa till och från arbete.

    Med hjälp av myNanny kan du boka en barnvakt som tex hjälper dig att hämta och lämna dina barn dina barn. Det kan vara att ta dom från skolan till tex fotbollen.

  • Bloggen,  Livsstil,  Scooby,  Vardag

    När ångesten förstör

    Idag kommer det handla om när Ångesten tar över!

    Då detta är något som händer ofta för mig och tyvärr är det lika ofta som jag får höra “det blir bra snart!” eller klassikern “Jaja det är bara att göra det ändå”

    Jag har i flera dagar känt att tex Facebook är inte min längre. Där är ett sånt ställe som min ångest tar över och jätte mycket.

    Jag har alltid varit en person med mycket energi och driv.
    Men det försvann sen jag skaffade Facebook.
    Där kan man inte vara sig själv och är man det då heter det “du är för personlig”
    Men ändå så är det det sättet vi använder idag för att hålla kontakten och kommunicera med varandra. Hur kan man vara för personlig då?

    För mig har Facebook varit ett klotter plank där jag har kunnat skriva om saker som jag har funderat på eller tänker. Men idag går det inte.

    Jag som person har alltid sagt vad jag tycker och tänk. Sen om jag har förlorat någon “vän” på vägen jaja. Då har dom varit kompisar och inte vänner.

    Men jag kan inte dela med mig av Scooby tex. Jag kan inte ventilera hur jag tänker eller så. För så fort jag har gjort det så är det men hans ras och hans ras.

    Jag har alltid gått med tanken.
    En person eller ett djur är en individ och inte en ras eller en typ.

    Men att säga till mig att min hund är en slädhund och han ÄLSKAR att dra. Sätt han i ett spann så vet han direkt vad han ska göra med mera. Om han hade ÄLSKAT att dra då skulle han inte varit rädd och han skulle INTE ta satt sig ner på röven efter några meter.
    “Men han är en valp. Han är inte färdig”

    Han är en ung hund ja. Nej han är inte färdig för han är inte 15 år och vuxen.
    Nej han kan inte allt inte ens den äldsta hunden kan det.
    Men för oss är han perfekt och vi kommer utvecklas tillsammans..

    “Alla Slädhundar älskar att dra och jobba”
    Nej alla göra inte det. Alla hundar älskar inte det som deras rasbeskrivning säger om dom.
    Det är just en rasbeskrivning.
    “Du vet inte då du inte har testat”

    JO, jag har testat och han gillar inte det. ALLA hundar gillar att springa. Men alla hundar gillar INTE att ha något eller någon efter sig.

    Min hunds ras heter Alaskan Husky (AH) men vad är en AH då?
    Jo, det är en hund som är avlad för att dra en släde på både långa och korta sträckor. Det är en korsning mellan Alaskan Malamute och Sibirien Husky. Då detta har 2 olika egenskapen men gemensam nämnare så som att dra en släde. En passar för lång distans och en för kort distans. Man korsar dom för att rasen ska klara av båda. Alltså rasen blir en Allourand hund för slädsport och dragning.

    Men vad säger det dig om individen?
    Kan du se någon i texten som säger att individen är en hund som är känslor för kroppsspårk?
    Står det att hunden inte skäller så mycket?
    Står det att hunden inte gillar att dra eller att den kan var bakskygg?
    Att hunden är reserverad mot främlingar?

    Nej det står inte! Men varför?
    Jo för det är individuella egenskaper. Alltså något som är olika från varje individ.
    Kolla på Scoobys kullsyskon. Dom ÄLSKAR att springa och en del drar. Vissa kan vara lösa och andra inte.
    Men betyder det att han gör det då? Betyder det att han kommer dra?`
    Betyder det att han kan vara lös?

    Inget av vad han syskon gör säger vem han är eller vad han gillar att göra.
    Inget av det säger att han kommer vara som dom eller ens gilla det dom gillar.

    En hund är lika mycket individ som du och jag är.

  • Bloggen,  Hälsa och träning,  Livsstil,  Scooby,  Skolan,  Vardag

    Mål under 2021

    Hur är det med dig idag?
    Var har du gjort denna fina fredagen? Själv har jag haft möte med dottern och hennes logoped. Efter det var det lugnt ett tag innan jag skulle ha svenska lektion. Så klart sker allt detta över internet länk och jag känner mig trygg med det haha.

    Just nu längtar jag efter sommaren och min student. Ja jag anser att man tar studenten så fort man har avslutat en gymnasieutbildning. Jag har inte gjort det innan så detta är min första. Ja jag må vara 30+ när jag får min utbildning men bättre sent än aldrig eller haha.

    Men varför längtar jag till sommaren? Ja inte är det för ledighet och semester nej nej. Jag kommer inte ha något sånt då jag redan nu sitter och söker jobb men även sommar vikarie. Som det är nu så tar jag allt jag kan och jag kommer inte ge mig. För jag vill verkligen ha ett fast jobb så att måste sommar. Alltså Elvrias sista dagis sommar så kommer vi kunna njuta av ledighet.

    Då hoppas jag även att under den tiden ska jag kunna ha utbildad Scooby. Men vi får se.
    Jag vet om att till hösten kommer jag ta hand om att ta körkort och jag hoppas att Covid-19 inte kommer vara till något problem då. Jag vill göra det på hösten så att jag kan ta halkan och vinter/höst underlaget naturligt.

    Ni vet jag har mycket planer i mitt huvud och jag har en massa delmål med.

    Nu ska ni får se. Detta är mina planer och mina delmål.

    Planer:

    • Jag ska börja med körkortet. Helst börja med teorin innan sommaren.
    • Köpa en clam bad till Scooby innan sommaren.
    • Gå ut skolan med minst E i min svenska och helst D i alla anda ämnen.
    • Börjar övningsköra med körskola innan årets slut.
    • Hittat hem oavsett om det är denna lgh eller en annan. Ja, jag har svårt att få en hem känsla här.

    Delmål:

    • Få D i Special Pedagogik och helst Medicin
    • Få den APL platsen som jag önskar och att göra bra ifrån mig.
    • Kolla upp allt från att skriva in mig på körskola.
    • Göra om vårt hem efter hand med tössas utredning och vad hon behöver.
    • Börja springa 1 km varannan dag med Scooby innan sommaren.
    • Hitta det som får mig att må bättre
  • Bloggen,  Hälsa och träning,  Livsstil,  Samhälle,  Vardag

    Vem gav dig rätten?

    Min inlägg har börjat bli väldigt djupa. Min blogg har börjat bli mitt ventilations rum. Men även ser jag uppskattning av att jag delar med mig av det.

    Men ändå är det ingen som verkar förstå kampen som händer på insidan.

    Missa inte detta inlägget: FUNKTIONSHINDER OCH HUR DET KAN PÅVERKA ENS VARDAG

    Jag kan berätta men du förstår inte. Varför ska jag ens berätta när ingen hör?
    Varför ska jag dela med mig för att sen bara få en massa kritik om att jag “fläker” mig på internet och att jag är mesig för att andra kan på verka mig.
    Varför ska DU kritisera MIG när du inte ens vill acceptera eller inse att jag har ett funktionshinder som absorberar hela mitt liv, hela min vardag.
    Varför ska jag släppa dig nära när du inte ens vill lyssna?
    Varför ska jag prata när du inte ens vill höra?
    Varför ska du ha rätten att döma mig och säga “det är skitsnack.” när du inte ens känner mig fast du har varit i mitt liv så länge.

    Jag kan berätta om funktionshinder som jag själv lider av men även som är vanliga i vårt samhälle. Men varför ska jag prata när få personer verkligen lyssnar?

    Alla kan hör på vad någon säger men att verkligen lyssna är en annan sak.

    Uppdatering:
    Detta inlägget är inget som ska tas personligt för mina läsare. Detta är några av sakerna som jag har hör många med punktionshinder och psykisk ohälsa. Frågar sig själv och hur dom känner det när dom pratar med andra.

  • Bloggen,  Hälsa och träning,  Livsstil,  Samhälle,  Vardag

    FUNKTIONSHINDER OCH HUR DET KAN PÅVERKA ENS VARDAG

    Att förlora någon som man inte kan påverka. Varken när eller varför. men man vet om att det kommer hända och man kan inte förhindra det.

    Det är något som händer i vår vardag allt för ofta speciellt nu med Covid-19.

    Men att förlora någon behöver inte vara i ett avsked som tex döden. Utan det kan vara så mycket mer. Det kan vara att man förlorar någon tex en sjukdom.

    Tex Alzheimers sjukdom kan vara så grovt att du förlorar någon som du står nära en gång i tiden även rent av har älskat.

    Men det kan även vara en funktion som du behöver ta avsked till. Så som om du har varit med om en olycka och kanske blivit förlamad eller förlorat benet.

    Men kan behöva säga hejdå till mycket men detta påverkar oss olika för varje gång vi måste ta ett avsked av något eller något.

    Det går fort om man har en funktionshinder som kan ändras från dag till dag. Då det påverkas av miljöerna runt om dig. Ofrivillig isolering är det ingen som kommer klara utan att blir mentalt påverkad. Men tänk dig när du ena dagen kan gå ut och njuta av att du kan gå i skogen med tex din hund. Du kan komma ut och känna den friska luften smeka din kind och fylla sin luft med nytt syre.

    Men nästa dag när du vaknar kan du knappt lämna ditt hem och är oerhört tacksam att du har tex din man som kan gå ut med er hund för du kan inte. Du kämpar med tanken att gå ner och hämta posten som väntar i brevlådan. Du kämpar med att gå ut med sopporna eller att gå ut för att leka med dina barn. Men något i din säger nej och du känner hur orken försvinner desto mer du försöker.

    När du har en diagnos som är ett funktionshinder som tar över din vardag. Då förlorar du något. Även om det är för bara den dagen eller den veckan. Men där och då kan du inte bestämma varken vad du ska göra eller hur du blir påverkad.

    Liver med fobisk personlighetssyndrom och ospecificerad personlighetssyndrom är inget som man kan bara stänga av med en lampknapp. För en del funkar tex KBT medan för andra så kan inte ens det hjälpa. Jo längre en psykisk diagnos går oupptäckt eller obehandlad desto svårare är det att kunna hitta ett sätt att hantera den.

    Många tror att allt går att bota men i själv verket kan man inte ens bota en förkylning utan man får rida ut stormen och vänta tills förkylningen släpper. Under tiden kan man ta olika läkemedlen för att lindra besvären som uppstår. Men idag lindrar vi inte besvären utan idag strävar man efter att ta bort besvären för att inte ha dom. Då samhället inte accepterar att man är sjuk även om det är 1 veckan med förkylning eller en dag med en dålig dag för någon som har psykisk ohälsa. Alla måste passa i samma låda. Samma ramar inom samhällets regelverk. Den som är svag kan inte samhället ha inom sina ramar och vi blir förkastade som en trasig jacka som ingen orkar laga.

  • Bloggen,  Familjeliv,  Hälsa och träning,  Livsstil,  Samhälle,  Vardag

    Att leva med funktionshinder

    Alla har vi något som förstör vår vardag. Det kan vara en funktionshinder som vi inte ens har sökt hjälp för eller ens tänk på innan.

    Jag lider av något AvPD mer känd som Fobisk Personlighetssyndrom.
    Det betyder att jag är rädd för väldigt mycket och även för totalt ologiska saker. Med detta så har jag GAD och ospecificerad personlighetssyndrom. Alltså att man kan fylla kriterier för många olika personlighetssyndrom.

    Man kan ha fobisk personlighetssyndrom och verkligen lida av det då det styr ens vardag. Men man kan dölja det så att när man har människor eller tex barnen i närheten så märks det inte.
    Men det slår mig på insidan istället.

    Ett funktionshinder identifierar inte mig som person och hur jag är som mamma.
    Det förklara mina svagheter och vad jag är mindre bra på. Men det säger inget om hur stark jag är eller hur grym jag är som person.

    Jag har fått höra otroligt hemska och tråkiga saker när jag tidigare har öppnat upp mig om mitt funktionshinder. Något som faktiskt många i min närhet blir väldigt chockad över.
    En del funktionshinder ser man redan som barn men då har ingen vuxen haft kunskapen att observera det. Nu ser man hur kunskapen brister i dom olika årtiondena som man har sett.

    Jag har blivit dömd för mina funktionshinder. Jag har blivit dömd för hur min föräldrar roll kan påverkas av mitt funktionshinder.

    Men min föräldrar roll gör bara mig starkare att jag verkligen vill “över vinna” min fobi och att jag vill kunna leva det normala. Men vad är normalt idag?

    En bekant sa en fin sak en gång. “Ett funktionshinder kommer aldrig kunna säga hur du blir som förälder. Ditt funktionshinder kan aldrig identifiera dig som person. Men det kan förklara för dig varför du har svårare för vissa saker.”

    Och så är det. Idag på mitt prov sa jag till min lärare.

    “Jag som USK får ALDRIG ifråga sätta min brukare/patients intigriter eller som individ. Men jag kan ifråga sätta den handling. Jag som USK ska hjälpa min vårdtagare att hitta ett sätt som funkar för den utan att den ska behöva ifråga sätta sig själv som individ.”

    Detta gäller även mot mig. Döm inte mig som individ för att jag har en funktionshinder. Du får gärna döma min handling EFTER du har sett mig i arbete. Men innan dess så får du inte göra det.

  • Bloggen,  Familjeliv,  Foto,  Hälsa och träning,  Samhälle,  Vardag

    En lugn dag

    Idag har jag bara tagit det lugnt. Har ärligt inte orkat mer haha. Imorgon är fokus på barnens rum vilket känns som en stort projekt Men så klart är det inte det.

    Jag kom nyss hem från grannen. Jag var över hos henne och flätade hennes hår 🙂 Hon fick 2 utbakade flätor. Hoppas hon får en super fin kväll.

    Missa inte andra inlägg som detta här och många flera. Sensationell njutning med Sinamatic

    Ja, idag har jag försökt ändra min bakgrund med färgen och bloggen vill sig inte. Jätte tråkigt men vad ska man göra. Jag är helt slut efter dagen men känner att jag måste försöka några timmar till.

    Sitter i kvalet mellan The Sims eller DayZ och spela men vi får väl se. Jag hade jo inte sagt nej till att sova haha. Jag fryser och vill inte alls vara vaken egentligen. Men jag kan inte det. Inte än iaf.

    Många tror att man bara kan “släppa” och gå vidare. Nej alla kan inte det.

    Idag lever vi i ett samhälle där minnet inte är relevant och där man ska tränga undan det för att sen gå vidare.

    Men alla människor är inte så. Alla människor kan inte bara “glömma och gå vidare” Med synsättet att man bara ska ta sig i kragen och gå vidare kommer man ingen vart.

    Det handlar inte om att sluta må dåligt eller att slut leva. Utan att få låta sakerna ta sin egna tid. Det jag skrev om igår händer våren 2020. Jag hjälpte många personer och det var några som jag hjälpte mer.
    Men det var en som verkligen drog all energi från mig. Tråkigt men sant.

    Igår började jag prata om det för första gången och reaktion blev just så som jag var rädd för. “Prata eller skriv gärna om det men inte här på bloggen” så kändes det.

    Om vi ska sluta prata om det som är jobbigt för oss. Om vi ska bara ta ett block och skriva om det men vår röst blir inte hörd. Hur ska man kunna läka då?
    Oja, inlägg som blir för privata eller blir med pekpinne mot en person. Nej dom har iaf inte på min blogg att göra.

    Men om du pratar om problemet som ett allmänt problem. Just för att det INTE ska vara personlig eller pekande. Det kan hjälpa den som är drabbad.

    För många år sen var jag med om en väldigt hemsk sak. Det var ett allvarlig hemfridsbrott och samma personer hade gjort försökt till mordbrand på 2 andra adresser.
    Där står jag på den “mindre lyckliga” adressen då vi inte hade fått en flaska med en trasa som var påtänd inkastade till oss.

    Men jag blev utsätt för hot och annat mindre trevligt. För mig var det ytterligare PTSD “minne” och min vardag blev jobbigare.

    En kille som var hemma hos mitt X där jag var. Han var minst utsatt. Han hade lämnat bostaden men var ändå på tomten. Tingsrätten sa till han att han måste prata om det. För så länge detta kommer påverka han så finns det med han.

    Vid del 2 av rättegången vad min psykolog med. Hon förklarade något som jag aldrig hade tänkt på och idioterna som blev dömda tänkte nog 2 gånger.

    Inte nog med att dom förstörde tryggheten för 3 barn i det huset jag var i.
    Utan dom förstörde den ena killens dotters trygghet. Där han försökte till mordbrand då hans X och dotter var hemma.

    Inte nog med det så försökte dom förstöra ett barn tills liv. Hon var 6 månader och tillhörde tjejen som var misstänkt.

    Som psykologen sa
    “Vi som är utsatta kommer få samtals tider och hjälp att hantera detta men vi komma ALDRIG komma över det fören den dagen vi VINNER tillbaka vår RÄTTIGHET till vår Trygghet.
    Ett barn vet inte vad dom har förlorat eller vad dom ska vinna tillbaka. Dom var bara att det är något som fanns men finns inte mer på just den platsen.

    En vuxen kommer att bära detta med sig olika lång tid. En del kommer att kunna hantera det fort och har vunnit tillbaka sin trygghet inom några veckor. En del vuxna behöver en livs tid för att vinna tillbaka det. Men om dom aldrig får prata om det som finns med dom kommer dom aldrig att vinna.”

    Barnen som var med vid dessa händelserna mår idag okej. Den äldsta av barnen är idag myndig och har ingen kontakt med sin mamma vad jag vet. Han hatar henne. Den äldsta flickan är nästan myndig och vill inte veta av sin mamma efter vad som hände. Den minsta pojken är runt tonåren idag och mår fortfarande dåligt men han har inga hinder i form av trygghet idag. Den dottern som tillhör killen vill inte veta av sin pappa och hon minns allt samt blir påverkad av det än idag. Den lilla bebisen som tur var fanns inte på den aktuella adressen och har klarat sig utan några problem.

    Dom 3 stora barnen och bebisen har samma mamma (ej samma pappa) och ingen av barnen har hon vårdnaden om.

    Med detta vill jag säga att du kan aldrig veta hur det påverkar någon annan.
    Du kan inte säga till någon annan att man ska “släppa det och gå vidare” eller att man är stark som har kommit till den insikten nu.

    För du vet inte när det har hänt eller hur det påverkar någon.

    Jag är grovt påverkad vad som hände den kvällen. Varje natt har jag mardrömmar om den äldsta flickan som skrek och grät om att få stanna hos mig men hennes mamma ansåg sig har rätten att gör vad hon gjorde. Jag viste inte om hoten jag blev utsatt för skulle hända så jag fick säga till henne vilka skor och vilken jacka hon skulle ta på sig för att kod minns min då som jag trodde skulle vara sista bild på barnen.
    Hon litade på mig. Hennes brödrar han jag inte se och kunna säga hejdå till.

    Ja dom kom tillbaka samma kväll. Men fram tills jag hade dom i min famn och kunde krama och pussa på dom. Så hade jag bara 1 bild i mitt huvud och det var av henne och vad hon tog på sig.

    Denna bilden är med mig än idag. Varje dag kod memorerar jag vad mina barn tar på sig för kläder. När jag hämtar på skola och dagis så kanske dom har något annat på sig. Vilket jag direkt reagerar på för mitt kod minne säger till att det är tex fel tröja eller så.
    Så den händelsen för 10 år sen. Den är med mig än idag. Den påverkar mig än idag.

    Fast jag har snackat med flera kuratorer och psykologer om det. Fast jag har gjort en “PTSD behandling” i från av samtals terapi om det.

    Så innan någon säger “släpp det gå vidare” eller att man är så stark som har kommit till insikt för det nu.
    Kolla tex när hände det? Varför påverkar det personen? Eller varför inte fråga “Kan jag göra något för att hjälpa dig?”

    Det kan vara en liten sak som att låta person få känna sig hörd eller att berätta om sin egna dag. Såna små saker kan hjälpa så otroligt mycket.

  • Bloggen,  Familjeliv,  Foto,  Hälsa och träning,  Scooby,  Vardag

    När orken lämnar en

    Jag är inte mer än bara en människa. Men även jag brister på många sätt vilket jag är medveten om.

    Men när folk ser ens brister och sen drar nytt av dom för att man själv inte alltid vet vad ens brister är. Då är det inte mitt fel. Utan motsatta persons fel.

    Efter alla dom nitar jag har gått på borde jag har läst mig. Men det var den näst sista personen jag hjälpte som jag hade hjälpt länge. Som brände mig hårdast.

    Jag har fått höra att mina blogg är positiv och upplyftande. Men är det verkligen så?

    Jag har bloggat i många år och det är inte fören nu våren 2020 som jag kom till insikt hur mycket min snällhet mot andra har skadat mig själv.

    Men Jag har lärt mig den hårda vägen tyvärr. Sen har jag inte alltid visat det utåt då jag inte orkar. Jag vill inte att ni läsare ska uppfatta mig dom gnällig och negativ. Men jag kan inte bara sitter här och låsas vara glad.

    Jag kan inte bara vara tyst för det hjälper inte. Viste ni att när man faller eller blir orkeslös så som jag är nu. Då är tystnaden det värsta som finns för psyket. Det som är bäst är att bara få skrika rakt ut. Eller bara att skriva av sig om vad det är som tynger en. Men i denna värld går inte det.