"Mina tankar är texten du läser" det känns så sant men så långt ifrån.

Tjejen jag passerade på vägen hem från affären. Stod där och samtalade men någon i mobilen som hon höll vid sitt öra. Hon sa med en lugn men gripande röst "Mina tankar är texten du läser"
Hon såg att jag reagerade och gick emot mig. I takt med sina steg la hon ner sin mobil i sin jack fika.

"Tja. Jag såg att du lyssnade på vad jag sa. Gillade du det?"
Jag kollade på henne en kort stud och svarade henne - "Det är ovanligt att höra någon yngre så något så sant men gammalt"
Hon skulle på samma håll som mig. Så vi gjorde sällskap. Under vår promenad så berätta hon att hon kände igen mig. Hon hade sätt mina tiktoks och följer mig på Instagram. Hon trotts att hon är yngre än mig. Läser hon min blogg. Någon som fick mig glad men även häpen. Att någon som är runt 17 års ålder läser min blogg.

När vi gick där och samtalade om just min blogg. Så passa jag på att fråga henne vad hon tycker om den. Svaret fick mig att fundera men det gjorde mig glad.

" Jag gillade din blogg. Den är ärlig och rak men ändå filtrerad. Jag har faktiskt nämnt den i min klass på min svenska och jag vet om att både min lärare och flera kompisar har läst den. För att vara äldre än oss så har du så mycket förståelse för oss yngre. Du är inte bara en mamma till både små barn och tonåringar utan du är någon som faktiskt förstår och ser oss.
Min lärare sa att det är ovanligt att hitta en 30 åring som är så "gammal vuxen" som du är men ändå så "gammal ung". Men det är bra."

Innan hon vek av för att fortsätta sin promenad dit hon skulle och jag skulle gå hem. Så bad hon mig att fortsätta skriva sådant jag tänker och inte skriva "sådant som vuxna skriver". På resten av vägen hem så funderade jag på vad hon sa. "Mina tankar är texten du läser"

Jag ger dig ett fönster till mitt inre. Men hur du ser på mitt inre kan inte mitt fönster påverka.
Detta är något som jag har fått höra innan. Att min blogg inte bara läses av mammor och äldre. Utan även av de yngre personerna. Det ger dem stöd och för några även vägledning.

Men är min blogg verkligen så annorlunda?

Jag skriver jo bara så som jag säger det till mig själv. Men ja ibland känns det som att jag skriver en bok. Rösten i mitt huvud. Min inre röst som vägleder mig till att skriva detta här. Den känns nästan som en sagoberättande person. Nästan som en person som inte bara är en mamma och student. Inte en kvinna som är gift men som har levt i destruktivt förhållande. Utan en äldre kvinna som vet exakt vad hon tänker och just nu skriver.

Jag känner mig inte som 32 år. Jag ser inte mitt inre som 32 år. Jag vet om att jag inte tänker som en 32 åring eller grunna på saker som någon i min ålder. Även folk som verkligen känner mig säger att jag har en gammal själ. Men hur gammal är mitt inre.

Mina tankar är texten du läser.