Hösten är här och förkylning med

Hösten är här och förkylning med. Björkarna byter färg.
Igår såg jag gula löv falla till marken och kylan som kröp längst golvet svepte mina ben.

Jag inser nu att den fina sommaren är över och hur jag behöver ta fram våra höst kläder. Jag som ville ha sommar lite till men akk nej så kommer det inte bli. De dagar som solen kommer skina som starkast och värma som mest. Kommer vara alltmer sällan och lätta att räkna.

Här under mitt täcke

I veckan som var har jag varit på utbildning med jobbet. På måndagens kväll mötes jag av en fin stjärnklar himmel och jag gick en promenad då jag inte kunde somna. Som sällskap den mörka kvällen hängde en kollega med vilket var skönt. Där blev man som förtrollad av den himmel man allt mer sällan ser över staden pga lampor och annan belysning.

Där ser jag en otroligt fin stjärnhimmel och jag känner mig som ett barn på julafton. Men akk vad fel jag kunde ha mitt där och då. Priset av denna fina stjärnhimmel som jag så längtat efter blev att jag glömde min halsduk. På morgon kändes det okej. Jag kände av att halsen rev lite med inte så mycket. Jag harklade mig nog något mer än dagen innan. Men jag vet hur det är med min hals och tänkte inte på det.
Onsdagen kom och det var dags för kvällens pass. Där och då inser jag att min hals kliade. Tog allergi tabletten och kort efter kände jag inte så mycket. Mot passets slut känner jag att det börjar göra ont och jag då känner att det är skönt att jag ska komma hem.

Vaknar på torsdagen av att näsan rinner, halsen värker och jag låter som om jag hade tagit 1 whisky för mycket. Kort efter så kom feber och jag informerade jobbet. Samma kväll blev det sjukhuset pga hemsk huvudvärk där jag blev inlagd. Men det snackar jag inte om idag.

Helgen går med symtom och idag ringde jag in till jobbet för att säga att jag är åter på torsdag om febern och symtomen håller sig borta. Jag vaknade inte med feber vilket är skönt.

För 5 år sen ändrades mitt liv

För 5 år sen fick jag dubbelsidig lungemboli. Detta var en hemsk upplevelse och bemötande på sjukhuset var lugnt sagt skrämmande. Där kommer jag höggravid och har svårt att andas. Poxen (syresättningen i blodet) var under 90. Jag var rädd för att min älskade bebis inte fick syre till sig. I 1,5 vecka la jag på sjukhuset. Jag la på grann avdelningen till där jag jobbar idag.

Läkarna var helt underbara men dom som då jobbade där. Ja det kan man jo diskutera. Men det har gjort så att jag också är med lyhörd på vad min patient säger till mig. Jag inkluderar dom i vad jag gör och ska göra. Någon som jag själv som person är noga med. INGEN har rätt att bestämma saker över mitt huvud.

Hösten är här och förkylning med

Med buller och bång så kommer hösten. Jag har längtat efter den men samtidigt så vet jag att människor lidar av höstdepression vilket är jobbigt för dom.