Ibland måste man bara vara...........................

Japp så är livet. Man kan inte alltid finnas för alla andra även om man vill de. Men när man inser det så brukar man redan ha fallit och är på väg ner i det mörka hållet fort.

Men som vanlig när det kommer till människan så håller vi hårt i någon och när vi minst anar det så försvinner allt igen.

Men varför är människan så ivrig att de måste ha någon eller något att hålla i. Är människan så rädd för att släppa och bara vara där och då?

Vi måste jo vara där och då. Vi måste vara i nu och fokusera på de.
Det som har hänt man kan inte ändra.

Det är alltid saker som man funderar på.

Allt från var man är om 5 år eller hur hade livet sett ut om man gjorde annorlunda.
Detta är något som vi alltid kommer fundera på då det är så människan funkar. Lite det där att veta vad man har och veta vad man hade.

Men man vet aldrig vad man hade kunnat ha. Då vi inte kan påverka det som har hänt i våra liv.

Jag minns när jag fick frågan när jag var liten.
"Var tror du att du är om 5år?"

En fråga som är stora och man kan inte säga.
Iallafall jag kan inte säga de. Än idag frågar jag mig själv var är jag om 5 år. Står jag kvar här.
I en lägenhet i Göteborg eller kommer jag ha hittat en annan bostad på landet och kanske tagit körkortet med.

Men hur ska jag veta? Jag vet inte ens om jag vaknar imorgon.
Detta är något som jag alltid har svarat. Kan jo säga att varken lärare eller psykologer gillar de svaret.

Men jag lever här idag. Inte imorgon eller igår. Utan HÄR.

Jag är här. Jag vet inte hur min dag ser ut i morgon. Jag vet om att jag ska kontakta chefen då jag är sjukskriven i ca 1 vecka nu. Jag ska ringa en massa samtal och lite annat. Men mer än så vet jag inte.
Jag vet inte om det kommer regna eller vara sol. Jag vet inte om jag kommer kunna gå ut en runda eller om jag ens kommer upp från sängen.

Ibland måste man bara vara...........................

Flera veckors tystnad har lyst med sin närhet. Men samtidigt har det varit så skönt.

Jag känner att blogga när man inte vet vad man ska blogga om känner så fel. Men livet sju nu känns upp och ner.

Men vad ska man göra förutom att försöka hitta vägen i det man gör.

Då är både jul och nyår över. Det är det nya året idag och jag känner ingen skillnad. För mig är det ännu en ny lördag denna vecka.

Men jag vet om att en del firar Nyår stort andra som vi. Blir bara med dragen i något som någon annan gör. Där det blir ett lidande ist för något roligt.

Elvira somnade på soffan redan kvart i 00. Jag la mig i sängen och hade jättemycket ångest pga. fyrverkerierna. Lea stora och kollade på raketerna och tyckte de var fina.

Många är duktiga på att skriva. Men för mycket så kan jag inte få ut orden även om jag har så grymt mycket som jag vill skriva.

Hela tiden går jag men inlägg i huvudet och sen sätter jag mig här och jag vet inte var jag ska börja eller ens om mina inlägg gillas.

Svårt när responsen är knapp hänt.
Men det ställer också en stor fråga för mig. Vem är det jag skriver för? Varför är jag så driven utanför bloggen om att ens ha den men när jag väl sätter mig här känns det meningslöst att skriva då jag inte få respons tillbaka.

Så säg mig. Vad tycker ni?