Varför tyst?

Varför tyst?

Varför tyst? Jag vet om att jag är tyst.
Jag gör inte mycket väsen av mig och har varit så ett tag nu. Det är för att jag med mina diagnoser både NPF och personlighetssyndrom. Håller på att navigera mig rätt. Jag har även en PTSD som just nu ligger som min huvuddiagnos.

Men detta hindrar inte mig i min föräldrar roll. Så kom inte med det skitet. Bara för att jag håller på att navigera mig i detta F up samhället så betyder inte att man inte kan vara en bra mamma.

Att vara en mamma med diagnos

Jag kan jo säga att jag är glad för att jag har fått mina diagnoser på papper nu. För jag har jo inte ändrats. Det är samma tokiga jag haha. Men med att ha papper på det kan förklara mer för tex arbetsgivare eller andra läkare om svårigheter och funktionella nedsättningar.

Sen att man kommer behöva försvara sig och kämpa med samhället det är en annan femma. Men inget som jag oroar mig för i min roll. Utan alla som jag har pratat med så som skolan, barnens läkare med mera. Dem säger själv att det är nog min styrka att jag ha dem. Då jag är organiserad och kan se lösningar i det andra ser som problem.

Mina diagnoser är stora för mig. Jag har tre stycken NPF (neuropsykologisk funktionsnedsättning).

  • ADHD medelsvår grad.
  • Autism nivå 1 (aspergers syndrom)
  • Dyslexi ev dyskalkyli

Sen har jag även:

  • Emotionellt instabilt personlighetssyndrom (Borderline)
  • PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom)
  • Social fobi

Mina diagnoser påverkar mig hur?

Jag har haft PTSD sen oj ca 17 års ålder så i 16 år. Medan min NPF är något som jag har sedan födsel. Min Dyslexi ev dyskalkyli upptäcktes för snart 20 år sedan.

Men hur påverkar dem mig då? Jo, min PTSD är just nu den som påverkar mig mest. Den och min sociala fobi är det som ”blockerar” mig i den form att jag inte gör sånt som samhället anser vara normalt.

Min ADHD påverkar mig i sekundär mening. Alltså att jag påverkas av det i hög grad men min läkare tror att om jag kan få behandling för min PTSD så kan jag komma förbi den ”blockeringen” och sen kommer då min ADHD samt min autism.
Men något som jag vet att min ADHD ställer till det för mig är tex när jag kollar på skolan.

Jag har en vanlig skola där vi var på plats och jobbade med kompisar. Men där ställde det till de för mig då jag inte kunde konsertera mig med alla ljuden runt om. Jag kunde ena sekunden vara med i samtal och drivande. Medan sen kunde jag stirra in i väggen och minns inte alls var läraren sa. Då hade jag helt tappat tråden och zoomat ut helt.
Men min autism kom också fram där. Något kanske jag märkte mer än mina klasskompisar.
Efter noga samtal och fundering så bytade jag till en så kallas flex, det betyder att jag är i skolan 1 dag i veckan. Men det funkade inte ens dag utan att jag mådde skit.

Varför tyst?

Varför tyst?

Jag har nu varit tyst om mitt mående ganska länge. Detta då det finns folk i min ”omgivning” som har en tendens att ta allt ur kontext för att vrida på det till egen vinns.
Något som jag börjar tröttna på. Men jag vill även kunna berätta hur jag mår och hur jag hanterar tex min ångest eller mina paniksyndrom.

Då folk anser att man ska ta det man själv ogillar och vrida på det för att kunna skapa ett helvete för någon annan. Ja, sådant gör att jag tystnar och inte vill fast jag vet om att jag behöver skriva för jag kan jo hjälpa någon annan. Om inget annat så kanske en annan förälder som sitter i samma sits.

Idag kan men inte bara sitta tyst och vänta på att något ska hända.
Någon sa till mig att jag har skyldighet till mig själv och mitt mående. Inte till ett samhälle där inget funkar.
Jag har själv jobbat inom den vården som vi uppmanas att vända oss till. Där jag som anställd har sett hur patienter som mår psykiskt dålig blir hemskickade och som patient själv har jag mött på läkare som inte ens vet vad NPF är eller hur man bemöter någon med autism.

Du är grym så som du är. Oavsett funktionshinder eller diagnoser.

Om Madde

En mamma som skriver om föräldrar livet med NPF diagnoser och hur min vardag är. Här får du följa med hur min vardag är och hur mina NPF-diagnoser påverkar mig 🙂
Det här inlägget postades i ADHD, Autism, Bloggen, Dyslexi, Familj, Familjeliv, Foto, Hälsa och träning, LIFESTYLE, Livsstil, Livstil, NPF, Samhälle, Vardag och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar