Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Nu är det gjort

Nu är det gjort

Nu är det gjort

Nu är det gjort, här sitter jag på dag 2. Men jag räknar detta som dag 1 då jag opererade mig igår.

Men jag sitter här i min säng med en smärta från de döda känns det som. Jag är helt slut i huvudet och vill bara sova.

Jag vaknade kvar över 6 och hade så jävla ont. 10 min senare hade jag fått i mig dagens första oxynorm samt 2 Alvedon. Kvart över 7 kunde jag lämna sängen utan att skrika av smärta. I natt gjorde det jävla ont att gå upp för att kissa. Men det vara bara till att göra det.
Idag vaknas det hemgång vilket jag både ser fram emot och samtidigt inte. Vill så klart hem till familjen men vill inte utsätta barnen för att se min smärta.

Tagit bort gallblåsan

Jag kan börja med att säga att alla kirurger och Sjuksköterskor är inte anpassade till vårdyrket.
En SSK får ALDRIG säga till en patient som har sådan smärta som jag hade. Hon sa att jag var tyken mot henne och gav henne en jävligt dålig stämning. Så hon ville gå rakt i ett bråk med en ny opererad patient.
Sedan stå vid “bryggan” och säga att man är oförskämd och allt hon nu sa att jag var.

Sen kom den underbara USK som insåg att jag hade ont och hon tog inte åt sig att jag var otrevlig. Där efter kom min SSK tillbaka och hon var helt underbar hon med. Alla här uppe på 350 har varigt helt underbara mot mig. Så deras mottagande tackar jag jättemycket för.
Sen kirurgen ska vi inte ens snacka om. Han ska vara glad att han inte var här kvar över 6.

Nu har jag iaf Alvedon i mig och det tar bort lite av det. Men långt ifrån så som oxynormen. Men bättre än inget.

Nu är det gjort

Planen för 2 veckor fram

Ja, vad kan min plan vara?
Kanske promenad i skogen och bygga upp hållningen i kroppen på nytt samt så i mig mycket bra luft.
Men annars så är det vila mycket så att jag kan jobba som jag ska kunna. Så som jag känner det nu är jobbet längre bort än 2 veckor och jag vill bara ta det lugnt. Men vi får helt se hur det kommer gå. Då kroppen får bestämma det. Inget som jag kan styra.

Men annars blir det väl lite så under dessa närmaste dagar. Som vi vet så kan allt detta ändras efter hand som kroppen känner och hur ont det kommer göra med.
Inte alls lätt men vad ska jag göra. Min kropp får helt bestämma

Nu är det gjort

Nu är det gjort. Vilket känns och det gör ont.
Men dessa 2 veckor så kan jag fokusera på bloggen, kanske spela sims, virka eller sticka.
Ja jag kan nog hitta på en massa bra saker att göra.

Nu är det gjort och i längde är jag glad för det. Men i nuet så är jag inte glad haha

“Det kommer att gå bra”

“Det kommer att gå bra”

“Det kommer att gå bra”

“Det kommer att gå bra” är en fras som man ofta får höra. Många gånger hjälper inte den frasen utan det blir jobbigare i stället.

Fredag idag och klockan är kvar i 7. Om 5 dagar ska jag till sjukhuset och opereras.
Jag ska ta bort min gallblåsa som har orsakat så sjukt många problem att jag inte orkar mer. 

"Det kommer att gå bra"
OBS! Inte min bild

Tillbaka till jobbet efter ledighet

Det har varit en ovanlig lång ledighet för mig denna vecka. 
Förra helgen jobbade jag inte. På måndagen fick jag ta loppan halva dagen för sen inskrivning.
Tisdagens vabba jag och onsdag, torsdag var jag ledigt.
Idag går jag på en helg där jag jobbar kväll hela helgen. Något som jag ser fram emot.

Ska bli spännande att se hur många vi har att vårda och hur det är uppdelat. 

Förkylningsastma 

Loppas var hos läkaren i onsdags på hon hade en ansträngd andning i samband med förkylningen.
Vi berättade att mellan dottern har astma och förkylningsastma. Jag misstänks ha astma med.

"Det kommer att gå bra"

Hon är jätteduktig på att ta sin medicin och vet verkligen att hon behöver den.
Samtidigt gör det ont i mamma hjärtat att ett barn ska bli så dålig. Jag är otroligt glad att så många barn har möjligheten att få den medicinska hjälpen som de behöver. 

Stor som hon är kommer hon själv och säger till om medicinen och är hon osäker på tiden så frågar hon “mamma är det dags för medicinen nu” 

Att hon kan vara så liten men så stor ändå. Hon har jo sett sin stora syster ta sin medicin när hon är här. Så för loppan är det inte helt främmande. Hon vet om att den är viktig att ta för den hjälper hennes andning.

“Det kommer att gå bra”

Nu är det dags att göra sig klar för att lämna barnen. Sen när jag kommer hem blir det nog sova en stund till tror jag. Då jag är trött och känner mig tung i kroppen. Typ som att jag inte riktigt är vaken. Men vi får se.

Jag har några saker att fixa med också då jag ska hinna äta och så innan jobbet. Såg en maträtt på tiktok som jag vill testa göra. Så ska se om vi har allt hemma så att jag kan göra det. Men jag tror det.

Jag skulle ha lämnat blodprov idag men känner att jag inte alls är där mentalt för det. Så får fara och göra det på måndag tror jag eller tisdag.

Men nu ska jag ta på oss kläder och vi ska gå till skola samt förskola/dagis.

Ha en underbar dag och tack för att du läser min blogg!

Det är okej att vara kännas så

Det är okej att vara kännas så

Det är okej att vara kännas så

Det är okej att vara kännas så. Jag läste en artikel på GP dock så behöver man prenumerera på GP för att kunna läsa den.

Men jag har läst flera artiklar där man speciellt hör kvinnan säga att dem ångrar att de skaffade barn. Detta är inte för att det är barnen som dem ångrar. Utan oftast för dem har tagit en roll som inte faller dem naturligt. Vi lever i ett samhälle som är kultur styrt och det gör att när man går utanför tex inte skaffar barn så kan många uppleva det som “konstigt”.

Det är nog mer normalt än vad man tror.

Ett liv med barn är både helt underbart men kan vara jättejobbigt i olika situationer i ens liv. Om man har barn en diagnos eller speciella behov kan det var jobbigare. Samma om du har en partner med en diagnos. Många nämner egen tid och att kunna så en stund ensam.

Alla har inte den möjligheten och det gör att det blir ännu svårare för de föräldrarna. Men det kan vara så att man inte får tid tillsammans som ett par. Man kanske inte har släkt och vänner som kan passa barnen någon timme eller en helg för att man ska kunna vårda sitt förhållande.

Ett liv med barn är inte alltid vad man har drömt om. Oavsett om man kan få barn eller men behöver hjälp att få barn.
Att skaffa barn är inte någon man gör utan det är en livsstil som man väljer. Alla kan drömma om barn men inte alla kan leva ett liv med barn.

Idag ser man flera artiklar där flera föräldrar speciellt kvinnor berättar att dom älskar sina egna barn men hatar barn utanför familjen. Eller kvinnor som ångrar att dom skaffade barn för att de har gjort det antingen av moral och uppväxt eller faktiskt för att deras respektive vill ha barn.

Det är okej att tänka tanken “hur skulle mitt liv vara utan barn” det betyder INTE att du inte älskar dina barn. Utan det är bara en mänsklig drift vi har. Att vara nyfiken på det liv vi inte lever. Vi kommer alltid att ifrågasätta våra val i livet. En del är nyfiken på hur ett x lever. Medan andra är nyfiken på hur livet vore utan barn.

Det är okej att vara kännas så

Även den bästa

Jag vet många gånger som man har drömt sig bort. Det kan vara allt från att få spendera tid med vänner utan barn till att man vill vara med sin respektive och bara få ta hand om sitt äktenskap.

Man kan inte säg till någon att det inte är okej eller normalt.
Jag har barn med min make som har en diagnos. Jag kan ärligt säga att det inte är lätt att få ihop egen tiden och tid för barnen samt hemmet. Det gör att jag prioriterar min tid med barnen och han. För jag vet om att om jag börjar med “egen tid” så kommer balansen rubbas och det förstör mer än vad det gör nytta.
Jag får ha min egne tid de få timmarna som jag kan få till när dem är på skolan och dagis. Där jag även ska ta hand om hemmet och så. Men jag måste få ihop det för att mitt prio är mina barn.

För mig finns inte ett liv utan mina barn, för mig finns inte ett liv i ensamheten och verkligen inte som en ensamstående mamma. För det är inte det jag vill ge mina barn. Jag är själv skilsmässobarn och jag kan säga att det är HEMSKT. Ser INGET positivt med att växa upp i 2 fysiska familjer. Den psykiska och känslomässiga uppdelningen.

Jag har en son som har 2 familjer. Min här och hans pappa som han bor hos. Min make har 2 sen tidigare som också har 2 familjer. När man ser att det är något som påverkar dem på olika sätt. Kan vara regler som är olika eller bemötande. Då gör man ALLT för att dem inte ska gå igenom det som man själv har gått igenom.

Det är okej att vara kännas så

Om du inte tänker det så kommer du aldrig inse vad du har.
Du är inte dum för att du sätter dig ner med din respektive och säger att du behöver egen tid.
Men kolla så ni både kan hitta en balans mellan er. Det kan vara allt från att du kanske gå ut med vänner och han/hon från sovmorgon eller får gör det som din respektive vill den dagen.

Du är en individ med olika roller. Du är inte dina roller.
Jag är Madelen som är en mamma och en fru. Min roller är en mamma, en fru, en undersköterska, en kollega med mera.

Men jag ÄR en individ och jag kan ALDRIG glömma bort mig och mina individuella behov som jag har. Jag har satt mig själv åt sidan i så många år. Att nu när jag börjar hitta tillbaka till den sociala Madelen så känns det så främmande att jag får jätteångest när jag är runt folk. Men ändå så har jag en social personlighet. Oj vad det krockar kan jag lugnt säga.

Hur är det för dig?
Hur känner du för detta inlägg?

En lång väntan.

En lång väntan.

En lång väntan.

En lång väntan. En stor längtan. Japp så känner jag nu. Jag får sitta här och väntar tills jag får svar på mitt prov för att set kunna planera in helgen. En lång väntan. En stor längtan.
Kommer det vara jobb eller ligga hemma i karantän? Vilket jag inte vet idag men var ska jag göra.
Jag har jo ett stort mål att göra OM mitt prov är negativt och jag får åka till jobbet. Men kan inte planera vilket jag hatar.

Idag kommer jag bara sitta känns det som. Då jag inte kan gör så mycket. Om jag inte fått svar idag kommer jag ändå gå ut i skogen imorgon. Jag kan inte sitta inne hela tiden. Att gå i skogen är INTE att vara ut bland folk och exponera dem för eventuell smitta. Man kan inte bara sitta inne om man är smittad för det bår inte hälsan bra av.

Längtar faktiskt

Jag vill bara in och jobba för jag längtar faktiskt efter de. Då jag gillar mitt jobb även om det kan vara ansträngande haha men det är alla jobb liksom.

Livet i säg en ansträngande och jag gillar utmaningen som jag får på mitt jobb. Då jag hela tiden möter på olika sjukdomar och jag måste lära mig mer om dem samt de olika förhållningarna till hur man gör med dem.

Något som jag känner mig trygg i att kunna göra. Sen är jo utmaningar att man kan tolka saker och ting olika för att det finns ingen klarhet eller tydligt på visa av sakerna. Då kan jag lugnt säga är mer utmanade än själv sjukdomen haha.

Sen är sällskapet på jobbet helt underbart. Även om man inte alltid har en 100% bra dag så är det ändå roligt på jobbet då man alltid har bra sällskap.

Hälsa är inte bara fysiskt

En lång väntan. En stor längtan

För mig är mental/psykisk hälsa jätteviktig. Jag får vi fysiska genom all motion på jobbet hahaha.
Men skogen är så otroligt viktigt för mig. Att kunna ta en kravlös promenad där jag kan låta min själ får återhämta sig. Av naturens underbara krafter, jag kan inte beskriva vad det gör med mig eller för mig.

Jag älskar att gå där och har man underbart sällskap med sig är det bättre. Men det är inte alltid man har det haha. Och då menar jag inte att det behöver vara av en människa. Ibland så har det hänt att jag har haft sällskap av en fågel.

En lång väntan.

Är det något som du längtar efter eller har en väntan på?

Hur känner du med att vårt samhälle har öppnat upp nu helt och fullt?
Tror du att smittan kan minska eller att den kommer spridas som en eld?

Håll huvudet ovanför ytan

Håll huvudet ovanför ytan

Håll huvudet ovanför ytan

Håll huvudet ovanför ytan är inte alltid så lätt. Speciellt inte när man fastnar i sina egna tankar.
Känns som någon slår undan benen på en och all ork bara försvinner. Man förstår hålla huvudet högt.

Men när man inser att jo mer man försöker jo mer sjunker man. Känslan av att något drar ner dig hela tiden. Den är jobbig och skrämmande men ändå så kämpar man emot den för man vill inte drunkna.
Men kommer du verkligen drunkna om du ger efter?

Kampen är inte lätt

Kampen mot psykisk ohälsa är så olika. Någon eller några kämpar kanske med självskadetankar och beteende. Medan andra kämpar med simpla saker som att komma ur sängen eller att ta en dusch.

Ingen var hur den andras kamp ser ut. Men framför allt INGEN kamp är den andra lik. Inom psykisk ohälsa finns det inget “skolexemplar” eller någon som man kan läsa sig till i en bok. Utan man måste jobba med att kartlägga varje symtom och sen hitta komponenter i en symfoni. Kan man inte det då kan faktiskt det bli riktigt farligt eller som i mitt fall “ospecificerad personlighetsstörning”. För mig så hade jag hellre tagit en dödsdom än den diagnosen. Då jag kan inte specifikt säga att idag mår jag så här för denna anledning. Utan det är hela tiden “mår jag så här för min depression eller är det för den fobiska PD/PS” Det är jättejobbigt. Då jag kan inte sätta fingret på varför och då kan jag inte fokusera på hur.

Svenska psykiatrisk hjälp

Nu kommer jag röra ett område som få gillar. Psykiatrin i Sverige.

Ja den är bra OM man får rätt hjälp. Jag sökte här uppe vinter 2015 efter branden vi var med om. Jag träffade en underbar läkare som var specialist på PTSD och PS (Personlighetssyndrom). Hon visste exakt hur hon skulle ta fram olika hjälpmedel tex kontakt med psykolog, mediciner, vad vi skulle jobba på mer än andra saker.

Men hon insåg att hennes kunskap inte var uppskattad inom öppenvården och byte till rätt psykiatrin. Där hon vad jag vet jobbar kvar än. Jag kommer aldrig få sådan bra hjälp som jag fick av henne. Men hon gjorde för “mycket väsen” av sig och det uppskattades inte.
När jag hade hennes fick jag faktiskt hjälp av min psykolog. Något som jag inte fick senare och det orsakade även att jag lämnade in klagomål om psykologen och krävde byte till min Arbetsterapeut. En person som förstå vad jag går igenom och mina svårigheter.
Men det har också kostar min hälsa mycket. Idag har jag en annan läkare som faktiskt tar och ringer mig i stället för att skriva ut mediciner. Hon har en dialog med mig där jag är med i min vård av dem. En läkare som förstå att jag söker mig utanför dom för min ADHD utredning.

Svenska psykiatri är färgade av våra diagnoser och skiter i personen bakom diagnosens namn.

Håll huvudet ovanför ytan

Mitt tips till dig som kämpar.
Det är okej att släppa taget du kommer inte drunkna fast det känns så.
Men släpp att gnistan. För den bär med sig hoppet. Det hoppet som du kämpar för.

Du behöver lugn och ro. Inte fysiskt runt dig utan inre. Du behöver vara med människor som ser dig och förstår dig. Dom kommer inte förstå vad du går igenom men dom kan hjälpa dig att kämpa. Gör det som gör dig glad. Jag menar inte skratta och hoppa. Utan det som värmer din insida och det som gör dig glad på insidan. Om du älskar läsa en bok men orkar inte läsa hela. Lär 5 sidor. Det är 5 bra sidor.

Glöm inte att du ALDRIG är ensam men din kamp. Om vi kan hjälpa varandra så kan vi tillsammans bli starka. En dag orkar inte du men då kanske jag orkar.

Börja med jobb sluta med Vc

Börja med jobb sluta med Vc

Börja med jobb sluta med Vc

Börja med jobb sluta med Vc. Idag hade jag sedan tidigare en tid på VC.
Dagen började som vanligt med jobb och sen slutade jag vid 14. Men när jag väl på VC så vände allt.
Så nu är jag satt i karantän i väntan på provsvar. SUCK.

Det betyder att jag inte får jobba förens jag har fått svar och jag får inte lämna eller hämta barnen på skola eller förskola.
Detta då jag har följande symtom. Huvudvärk, smärta i kroppen, påverkar körtel.
Förra veckan hade jag feber men har jo kopplat det på vaccinationen.
Börja med jobb sluta med Vc

Igår fick jag en ny bok

Igår fick jag en ny bok av min älskade make.
De sju systrarna heter den. Jag började sniffa på den igår och kan jo säga att jag vill läsa mer av den.
Så kommer nog snart sätta mig med den haha.

Börja med jobb sluta med Vc

Den är mysig att sitta med så hoppas att den är bra för jag tror verkligen den är det.
Det ser verkligen ut som en mys bok så hoppas på att den är det.

Hur kan man vara så trött

Jag känner att jag är mycket tröttare nu än vad jag var innan. Ända sen min covid i januari/februari så har jag känt mig trött hela tiden. Det har varit svårt att fokusera och att kunna hitta orken till saker.
Det är många gånger som har jag somnat rakt upp och ner för att jag är trött. De har hänt att jag kan sitta rakt upp och somna. Idag var en sådan dag mitt inne på VC. Jag sitter och väntar på läkaren när jag sitter och dosar av och små slumrar.

Börja med jobb sluta med Vc

Ja min dag har minst sagt varit konstig och jag känner att det får snart vända. Jag orkar inte vara hemma mer och vara sjuk eller ha sjukdomssymtom.

För som det är nu så är min temp förhöjd hela tiden men inte inom feber gränsen. Vilket är sjukt jobbigt.
Då kroppen märker av att den är förhöjd men jag har inte feber liksom. Men jag åker in och jobbar så mycket jag kan och jag är där hela min tid. Men det är jo fan att hamna i karantän nu när jag inte ens känner mig sjuk eller något 🙁 Men pga symtom så måste jag vara hemma. Suck men vad ska jag göra

Vad har hänt sen sist?

Vad har hänt sen sist?

Vad har hänt sen sist?

Vad har hänt sen sist? Ja, för utom att jobbet har öppnat upp helt och vi har börjat med nya saker och ändringar. Så har jag även haft mitt första rehab möte med min chef pga min frånvaro fast dom vet jo varför.

Sen vaccinerade jag mig andra dosen i måndags och direkt på kvällen slog febern till. Igår la jag mellan 38-40 graders feber. Idag har jag än så länge vaknat med temp mellan 37,5-38 så den är på g ner. Vilket betyder jobb imorgon om den inte går upp under kvällen.

Jag är inte lika aktiv som innan.

Jag har varit väldigt aktiv på min blogg här fram tills jag började jobba på sjukhuset. Tiden fysiskt har funnits där men mentalt så har jag varit så trött att jag inte vet var jag har haft häcken någonstans. Mitt gallstensanfall har varit högst aktiva under sommaren vilken suger men vad ska man göra liksom. Sen har det varit mycket runt om med barnen och diverse saker.

Jag skriver inte allt i min blogg fast detta är min dagbok typ. Efter många näsor som har varit inne och läst där dem hela tiden tar det som något högt negativt att man skriva om privata saker fast det var mer personlig än privat. Så tröttnar jag. Jag har hållit på med bloggande i över 20 år och när någon som inte ens känner mig speciellt bra. Börjar använda min blogg för att kunna hålla på med personliga angrepp. Då orkar jag inte och jag ändra mitt innehåll. Vilket har kostat mig där efter med. Suger göra det.

Men det är något som vi måste prata om. Då folk glömmer bort att det inte är okej även om man “känner” den personen som skriver det. Ska journalisternas privata umgänge ta avstånd från dem efter vad det skrivit i tidningen där det är deras jobb?
Min blogg är mitt jobb då jag har mitt företag inom min blogg.

Vad har hänt sen sist?

Vad har hänt sen sist?
Har du gjort något speciellt?

Vad har hänt sen sist?

 

Hur många gånger under en livstid

Hur många gånger under en livstid

Hur många gånger under en livstid kommer du känna kärlek och hur många olika typer finns det?

Jag har ett speciellt synsätt på detta. För mig kan man älska flera människor på olika sätt. Men detta är så olika.

Kärleken jag känner för min man kommer jag inte känna för någon annan. Han är väldigt speciell och vår kontakt är jättespeciell. Jag kommer inte söka det hos någon annan.
Så jag känner för en killkompis kommer jag bara känna för han och en annan killkompis. Då vi har bondar väldigt speciellt och jag kommer ge dom mitt liv på ett annat sätt än min man och familj.

Sen känner jag kärlek till min bästa tjejkompis och andra sporadiska kompisar. Men kan nästa säga att om jag inte blir “vänskaps kär” i en person så kan jag inte vara nära vän med den. Det gäller också att man klickar så klart men om jag inte klickar så kommer det inte funka.

Så jag har mer eller mindre blivit “kör” i de personer som jag står nära. Men det är inte samma kär eller kärlek som jag känner till min man.

Du känner aldrig känna på samma sätt

Jag tror inte att jag kan känna som min man känner. Då det inte bara är den normala könsrollen som stämmer in utan även att det är biologiskt omöjligt. Men hur menar jag?

Jo, det jag menar är att om man kollar på skalan så kan du och din respektive älskar varandra till miljonen. Men era känner är inte samma. Då ni läser och upplever efter känslor olika. Något som du hatar kanske din partner älskar.
En kompis frågade mig om jag är säker på att min man älskar mig lika mycket som jag han. Ja, jag är säker på att vi älskar varandra lika mycket. Men jag kan inte säga att han älskar mig mer eller jag älskar han mer.

Att vara jämlik kan man vara på olika sätt. Du kan dela upp fysiska saker tex laga mat, diska, tvätta med mera. Men du kommer inte kunna ha en jämlikhet inom känslor. Då det inte går.
Du kommer aldrig kunna älska din andra hälft lika mycket eller mer. Då du inte kan värdesätta eller förklara en känsla på samma sätt som du kan placera dem i olika fack eller sätta en skala på hur mycket du älskar någon.

Enligt mig är detta helt omöjligt.

Hur många gånger under en livstid

Hur många gånger under en livstid

Hur många gånger tror DU att du kommer eller har känt kärlek?
Kan du laga dem i olika “fack” tex Familj så som man, barn, barnbarn. Vänner, kollegor, syskon med mera.

Hösten är här och förkylning med

Hösten är här och förkylning med

Hösten är här och förkylning med

Hösten är här och förkylning med. Björkarna byter färg.
Igår såg jag gula löv falla till marken och kylan som kröp längst golvet svepte mina ben.

Jag inser nu att den fina sommaren är över och hur jag behöver ta fram våra höst kläder. Jag som ville ha sommar lite till men akk nej så kommer det inte bli. De dagar som solen kommer skina som starkast och värma som mest. Kommer vara alltmer sällan och lätta att räkna.

Här under mitt täcke

I veckan som var har jag varit på utbildning med jobbet. På måndagens kväll mötes jag av en fin stjärnklar himmel och jag gick en promenad då jag inte kunde somna. Som sällskap den mörka kvällen hängde en kollega med vilket var skönt. Där blev man som förtrollad av den himmel man allt mer sällan ser över staden pga lampor och annan belysning.

Där ser jag en otroligt fin stjärnhimmel och jag känner mig som ett barn på julafton. Men akk vad fel jag kunde ha mitt där och då. Priset av denna fina stjärnhimmel som jag så längtat efter blev att jag glömde min halsduk. På morgon kändes det okej. Jag kände av att halsen rev lite med inte så mycket. Jag harklade mig nog något mer än dagen innan. Men jag vet hur det är med min hals och tänkte inte på det.
Onsdagen kom och det var dags för kvällens pass. Där och då inser jag att min hals kliade. Tog allergi tabletten och kort efter kände jag inte så mycket. Mot passets slut känner jag att det börjar göra ont och jag då känner att det är skönt att jag ska komma hem.

Vaknar på torsdagen av att näsan rinner, halsen värker och jag låter som om jag hade tagit 1 whisky för mycket. Kort efter så kom feber och jag informerade jobbet. Samma kväll blev det sjukhuset pga hemsk huvudvärk där jag blev inlagd. Men det snackar jag inte om idag.

Helgen går med symtom och idag ringde jag in till jobbet för att säga att jag är åter på torsdag om febern och symtomen håller sig borta. Jag vaknade inte med feber vilket är skönt.

För 5 år sen ändrades mitt liv

För 5 år sen fick jag dubbelsidig lungemboli. Detta var en hemsk upplevelse och bemötande på sjukhuset var lugnt sagt skrämmande. Där kommer jag höggravid och har svårt att andas. Poxen (syresättningen i blodet) var under 90. Jag var rädd för att min älskade bebis inte fick syre till sig. I 1,5 vecka la jag på sjukhuset. Jag la på grann avdelningen till där jag jobbar idag.

Läkarna var helt underbara men dom som då jobbade där. Ja det kan man jo diskutera. Men det har gjort så att jag också är med lyhörd på vad min patient säger till mig. Jag inkluderar dom i vad jag gör och ska göra. Någon som jag själv som person är noga med. INGEN har rätt att bestämma saker över mitt huvud.

Hösten är här och förkylning med

Hösten är här och förkylning med

Med buller och bång så kommer hösten. Jag har längtat efter den men samtidigt så vet jag att människor lidar av höstdepression vilket är jobbigt för dom.

Då var det ett nytt anfall idag

Då var det ett nytt anfall idag

Då var det ett nytt anfall idag

Jag har tidigare skrivit om mina gallstensanfall som jag får. Dem kan vara små anfall och stora anfall.
Idag fick jag ett mellan anfall. Så gubben fick hämta ut oxynormen och jag ringde jobbet. Vi som hade det trevligt på jobbet igår. Jag ville verkligen jobba idag men nej sa gallstenen.

Då var det ett nytt anfall idag. Det är jobbigt inte bara med smärtan och sådant. Utan även att man inte kan jobba så som man vill och det påverkar inte bara ekonomin utan även att komma in i gruppen på jobbet.

Gubben fixade här hemma

Denna helg har gubbens buse från tidigare äktenskap varit här. Det har varit roligt men akk så sorligt när hon for hem till mamman sin. Hela Leas värd föllsammans för henne. Så det var jobbigt för henne inte bara känslomässigt utan fysiskt med. Det går lite lättare med den stora flickan än med denna mellersta.

Vi har inte bara haft besök utan gubben fick för sig att möblera om. Han fick inte mycket hjälp av mig alls haha. Men han löste det och det var klart på 4,5 timme. Då hade han fått göra paus för att hjälp ungarna i badet och duschen med. Men han klarade det och nu har barnen det “stora sovrummet” och vi har det “lilla sovrummet”
Inte för att det är många kvadrat som skiljer dem år men dom är jo ändå olika stora.

Då var det ett nytt anfall idag

Då var det ett nytt anfall idag

Nu ska jag ta min nalle och sova!

Godnatt på er alla

Till startsidan