Browsed by
Kategori: Samhälle

Varför gör du och för vem?

Varför gör du och för vem?

Varför gör du och för vem?

För många år sedan så fick jag en fråga. Varför gör du och för vem?
Jag gick då på gym och var där flera gånger i veckan. Men jag blev aldrig riktigt nöja när jag var där.

Jag körde totalt slut på mig och jag kände mig verkligen helt färdig varje gång jag var där. Men ändå så känner jag mig inte nöjd.
Men när jag fick frågan så började jag fundera.
Ärligt jag fick fråga mig det själv flera gånger.

Vem är det som ska vara nöjd?

En gång när jag stod där framför spegeln och såg hur killarna kollade. Jag var 20 år och hade en bra kropp.
Men ändå så kände jag inte att jag var nöjd.

Då kom en tränare fram till mig. Vi dö pratade en stund sen frågade han mig varför var jag på gymmet varannan dag och svettades men aldrig gick här ifrån nöjd.

Då började jag fundera på varför och jag slutade med gymmet då jag inte kom fram till ett bra svar.
Idag har jag gymkort och jag har bara varit där 1 gång än så länge sen jag började igen för 1 månad sen.
Sen stod jag där framför spegeln och frågade mig själv samma sak.

Men nu tror jag att jag vet varför.

Jag gör det för MIG!

När jag började med gym så följ jag i mediafällan. Men idag så gör jag det för mig.

Jag var 20 år ung och var på gymmet varannan dag. Det gick inte en dag som jag inte gjorde något.
Tränade framför spegeln var jo as roligt och killarna kolla på mig.

Men jag inser inte att jo med jag tränade jo dåligare mådde jag. Jag fick inte kroppen som jag ville.
Den där Instagram kroppen. Jag försökte varje gång.

Men idag så kollar jag på mig själv efter 3 barn och en gastric bypass. Ja, jag har häng och hänget på armarna.
Skillnaden är att idag så tränar jag inte ör en media kropp utan för att få tillbaka musklerna och framför allt att bygga upp min kropp efter 3 barn.

Varför gör du och för vem?

Även om jag idag tar mycket mindre vikter så gör jag det för att jag har et sunt och hälsosamt mår som jag vill uppnå.

Men jag kan jo verkligen se den där 20 åriga Madde och bara säga “herre vad hålla jag på med?”

Men jag ser hur många går i den fällan.

Varför gör du och för vem?

Vad är träning för dig?

Varför tränar du och för vems skull?

Vad har du för mål med din träning?

Dessa är 2 saker som jag tycker du ska tänka på innan du går in på gymmet och tar i en hantel. För den dagen du svara att du gör det för någon annan. Den dagen ska du stoppa dig själv och ta dig en funderare.

Du ska träna till den kroppen som DU vill ha och som är hälsosam för dig.
Inte för en Instagram bild eller för hur samhällets syn är på din kropp.

Det är samhället och media som har tappat fästet och det är deras fel att så många idag har ätstörningar.
Jag har haft både ätstörning på anorexi och buliminivå. Men jag har även haft ätstörning i övervikts nivå.
Att stå på varsin ände av repet och kämpa för att hitta en balans är hemskt.

Idag kämpar jag med att hålla mig inom ramen till att ha ett hälsosamt BMI. Men jag kan säga ärligt att de är mer så att jag kämpar med att inte gå i de nedre nivåerna. För att gå upp i vikt för mig är lättare att “åtgärda” än att gå ner i vikt till en skadlig nivå.

Ta hand om varandra och tänka på Varför gör du och för vem?

Pratar sällan högt om det

Pratar sällan högt om det

Jag är personen som vill alla väl och pratar om saker.
Tex psykisk ohälsa är något som jag kan prata om både högt och lågt.

Men jag Pratar sällan högt om det just när det kommer till mig själv.
Jag har blivit dömd för min egne psykiska ohälsa i många år.

Jag har inte ens berättat för min chef att jag ska utredas för ADHD. Nu vet hon om det men i början sa jag inte det.
Jag har inte ens nämn om andra diagnoser jag har då jag känner att mitt utförande av mitt arbete påverkas av det.

Ändå så lever jag det hela tiden. Jag har mina ADHD symtom som jag ALDRIG kommer bli av med. Det är jättebra att jag har dem men samtidigt så känner jag att det kan “blockera” mitt arbete. När jag inte har något att göra inom den tydliga strukturen blir det jobbigt.

Som jag vet vilka rum jag ansvara för och hur jag ska göra mina uppgifter. Men när jag inte har något mer att göra för att det är gjort så kan jag bli handfallen. Alltså jag står inte still utan jag går runt och visar min rastlöshet.

När jag var yngre ca 20 år. Jag HATADE struktur. Jag ser det som ruta 1,2,3 osv.
Idag känner jag behov av det. Jag måste se strukturen och “ruterna” i det jag ska göra. Annars blir jag rastlös och blir faktiskt stressad. Sen när jag får saker att göra som inte är inom “ruterna” då blir det svårt att hitta orken.

Tex nu.
Om jag har 3 patienter som jag ska ta hand om. Jag har gjort allt jag ska innan lunch med mina patienter. Jag blir rastlös för mina kollegor behöver inte hjälp och jag ser inget att göra.
Ringer det då på ett annat rum där de behöver assistans (hjälp med något eller hämta något) då kan det ta en liten stund (några sek) innan jag kopplar och under den tiden letar jag efter vad det är jag tex ska hämta fast det är rakt framför mig.

Långa sköna promenader är något som är ett MÅSTE för mig. Jag måste kunna få andas när jag är ledig och bara få vara mig. Men dessa 2 veckorna har det inte gått. Jag har inte haft en enda stund för mig själv. Barnen har varit hemma.

Om jag har tex velat bada då vill de vara med. Om jag har velat gå ut på promenad så har den velat hänga med. Jag VET om att de vill vara med mig när jag är hemma. Jag VET om att det är ovanligt att jag jobbar.

Men även jag behöver få andas och bara släppa allt för en stund. Vilket inte har gått. Denna helg är jag hemma och är ledig men då har jag annat som ska göras.

Har du något som du sällan pratar högt om som du kanske hade velat prata högt om?

Pratar sällan högt om det

Vi glömmer bort

Vi glömmer bort

Vi glömmer bort alla andra lätta sjukdomar.

Jag har suttit med konstant huvudvärk i flera veckor. Idag ringde jag VC ang tid för de.
Det första de började prata om var Covid-19.

När jag ringde och bad om allergitebletter på recept. Så blev jag i fråga satt om det var allergi eller Covid-19 jag hade. Enligt samma läkare så att jag inte har några polyper eller halsmandlar ska inte spela in. Då polyper än en onormalitet så därför har man dem. Men att just den där “onormaliteten” skyddar dig från att andas inte tex pollen den kunde han INTE hålla med om. Samma med mandlarna.
Men men. Denna här läkaren då asså. Idag när jag ringde fråga dem om någon i familjen var sjuk. Jag sa att barnen är FÖRKYLDA. Men direkt kom Covid-19 upp igen. Det är det som barnen har. Nej det är inte det barnen har.

Min huvudvärk är INTE pga covid-19 då jag har haft det i JÄTTE många veckor. Jag sökte för det i februari men då hete det att jag hade “spänningshuvudvärk pga för mycket framför datorn. PGA utbildningen.”

Allt är inte covid-19.

Om jag ser en tydlig skillnad mellan Covid-19 och vanlig förkylning då bort läkare kunna göra samma sak. Men akk nej allt är covid-19 hela vägen till slutet.

En person som ALDRIG har reagerat på pollen plötsligt börja göra det. Men ser skillnad på när man tar allergimedicin och när man är utan. Men nej nej det är covid-19.
Ditt barn är sjuk. Hög feber 38-39 graders feber och har skall hosta men inget annat. Ingen snuva eller ont i lederna/kroppen. Inte trötthet eller så.
Barnet ditt har allergi mot pollen och de symtomen försvinner med medicin. Men ja det är Covid-19.
Jag vet om att vi måste vara JÄTTE försiktiga med Covid-19. Men när i H ska man börja ta andra sjukdomar på allvar?

Hur kan det vara okej att fira studenten med kompisar ute på stan och sen med hela tjocka släkten. Folk som du inte har träffat på långe eller kanske inte på 1 år. Men att sitta i deras knä och pussa på dem. Det är helt okej!

Men när någon söker vård på VC så blir man behandla som om det vore Covid-19. Det ringer de inte rätt i mina öron iaf.

Ja jag jobbar inom vården och ja jag regerar på mycket konstiga saker. Men något som ringer väldigt fel är att behandla varje symtom som covid-19 när vi har flera olika sjukdomar och allergier som kan orsaka samma symtom.

Hitta nya rutiner

Hitta nya rutiner

Hitta nya rutiner är inte lätt när man har barn och nytt jobb.
Man är van vid att hitta med allt det där vardagliga.

Tvätten, disken, maten, handla med mera.
Men nu hinner man knappt sova haha. När man väl är ledig så behöver man göra allt det där som är vardagslivet. Man ska inte ha barnen för länge på skola och dagis.

Det är så mycket fördomar som man ska bekämpa med och det tar hårdare på en nu än innan.

Hitta nya rutiner

Nytt kapitel i mitt liv

Nytt kapitel i mitt liv

God morgon du fina där ute.

Idag är det måndag den 24 maj vecka 21.
Snart är denna månad också slut och sommarens första månad står runt hörnet.

Denna fina måndag är denna dag som Nytt kapitel i mitt liv börjar.

Jag ser detta som en stor möjlighet i mitt liv. Jag kan stanna inom IVA- Infektion eller gå vidare.
Jag kan få möjligheten att studera vidare om jag vill. Men framför allt. Min dröm om att bo i hus gärna på landet med ett litet stall och kunna ha häst. Det är nu en möjlighet även om det är om 10 år. Då är jag 42 och gubben blir 50. Barnen är 25, 20, 17 och 15 år.

Men innan dess så är det körkort som stor inför hösten och sen att plugga upp polskan. Min släkt på min mammas sida kommer från polen så därför vill jag plugga upp den.

Under mitt 1,5 år som studerande så vet jag inte hur många gånger som jag har velat slänga in handduken. Jag har velat sluta och inte kolla på studierna. Men här står jag bara gymnasiearbetet kvar och sen är jag klar. Jag kommer verkligen kämpa dessa sista veckorna som jag har kvar.

Tänkte sig. För 3 veckor sen satt jag här med jätte ångest. Sån ångest så att jag inte kunde äta eller dricka. Jag viste inte vad framtiden hade till mig och om jag bara hade mitt sommarvik framför mig.

Sen bestämde jag mig för att kolla på SU´s lediga jobb sida och där kom detta upp. Jag hade sätt denna annonsen innan man sökte inte den då jag inte visste vad jag ville. Efter min APL blev jag säker på att det var sjukhus jag ville man vad visste jag inte. Så när denna annonsen kom upp igen kände jag bara att jag kan inte missa den mer.

Så jag sökte sent en kväll. På morgon vaknade jag till att jag hade fått mail om att dem ville ha mig. Någon timme senare satt jag med datum för intervju som jag direkt hoppade till och 2 dagar senare så ringde dem. “Vi vill ha dig om du fortfarande är intresserad”

Att lönen är mindre än kommunens lön rör mig inte i ryggen om jag ska vara ärlig. För jag vet om att det är just det som ger mig fördelar. Om jag skulle gå dit lönen är bäst. Oj då hade jag fått söka länge.

Redan vid besök på avdelningen så kände jag värme. Den där värmen som jag bara blir insugen i direkt.

Det är här jag ska vara. Nytt kapitel i mitt liv som jag inte är rädd för eller har ångest för.

Nu sitter jag här och väntar på mitt möte med läraren för att sen åka och lämna loppan.

Vad ska ni göra denna måndag?

En bra barnvakt

En bra barnvakt

Idag kan det vara svårt för många familjer att få ihop vardagen. Det är jobb och skola eller dagis som allt ska hinnas med. Utöver det vill man också hinna mer en del fritidsaktiviteter om barnet har sånt.
Dagarna kan vara riktigt svåra att få ihop. Men med hjälp av NannyPoppins kan du få en utbildad barnvakt som genomgått utbildningar i allt från hur man effektivt kommunicerar med barn till hur man hanterar svåra situationer, exempelvis om barnen sätter i halsen.
Barnvakten är utbildad i pedagogik, säkerhet samt HLR. Något jag som mamma värderar mycket då det ger mig vetskap om att mina barn är trygga oavsett vad.
Utöver detta gör NannyPoppins också en bakgrundskontroll på alla sina barnvakter, bland annat kollar de om deras barnvakter är med i belastningsregistret. Detta är något jag som mamma uppskattar och är noga med. Med NannyPoppins barnvakt så kan man få det man behöver.

Man börjar alltid med att träffa barnvakten för en prova-på-träff där man kan ägna tiden åt att prata med barnvakten, bygga ett förtroende, och introducera barnvakten för sina barn.

Mina tankar är texten du läser

Mina tankar är texten du läser

“Mina tankar är texten du läser” det känns så sant men så långt ifrån.

Tjejen jag passerade på vägen hem från affären. Stod där och samtalade men någon i mobilen som hon höll vid sitt öra. Hon sa med en lugn men gripande röst “Mina tankar är texten du läser”
Hon såg att jag reagerade och gick emot mig. I takt med sina steg la hon ner sin mobil i sin jack fika.

“Tja. Jag såg att du lyssnade på vad jag sa. Gillade du det?”
Jag kollade på henne en kort stud och svarade henne – “Det är ovanligt att höra någon yngre så något så sant men gammalt”
Hon skulle på samma håll som mig. Så vi gjorde sällskap. Under vår promenad så berätta hon att hon kände igen mig. Hon hade sätt mina tiktoks och följer mig på Instagram. Hon trotts att hon är yngre än mig. Läser hon min blogg. Någon som fick mig glad men även häpen. Att någon som är runt 17 års ålder läser min blogg.

När vi gick där och samtalade om just min blogg. Så passa jag på att fråga henne vad hon tycker om den. Svaret fick mig att fundera men det gjorde mig glad.

” Jag gillade din blogg. Den är ärlig och rak men ändå filtrerad. Jag har faktiskt nämnt den i min klass på min svenska och jag vet om att både min lärare och flera kompisar har läst den. För att vara äldre än oss så har du så mycket förståelse för oss yngre. Du är inte bara en mamma till både små barn och tonåringar utan du är någon som faktiskt förstår och ser oss.
Min lärare sa att det är ovanligt att hitta en 30 åring som är så “gammal vuxen” som du är men ändå så “gammal ung”. Men det är bra.”

Innan hon vek av för att fortsätta sin promenad dit hon skulle och jag skulle gå hem. Så bad hon mig att fortsätta skriva sådant jag tänker och inte skriva “sådant som vuxna skriver”. På resten av vägen hem så funderade jag på vad hon sa. “Mina tankar är texten du läser”

Jag ger dig ett fönster till mitt inre. Men hur du ser på mitt inre kan inte mitt fönster påverka.
Detta är något som jag har fått höra innan. Att min blogg inte bara läses av mammor och äldre. Utan även av de yngre personerna. Det ger dem stöd och för några även vägledning.

Men är min blogg verkligen så annorlunda?

Jag skriver jo bara så som jag säger det till mig själv. Men ja ibland känns det som att jag skriver en bok. Rösten i mitt huvud. Min inre röst som vägleder mig till att skriva detta här. Den känns nästan som en sagoberättande person. Nästan som en person som inte bara är en mamma och student. Inte en kvinna som är gift men som har levt i destruktivt förhållande. Utan en äldre kvinna som vet exakt vad hon tänker och just nu skriver.

Jag känner mig inte som 32 år. Jag ser inte mitt inre som 32 år. Jag vet om att jag inte tänker som en 32 åring eller grunna på saker som någon i min ålder. Även folk som verkligen känner mig säger att jag har en gammal själ. Men hur gammal är mitt inre.

Mina tankar är texten du läser.

I varje åtal finns det

I varje åtal finns det

I varje åtal finns det

I varje åtal finns det flera offer än vad domen säger och flera förluster som du inte ser.

Hur tänker jag här då? Jo det ska jag förklara.

Tex nu. En kille mördar någon inte bara har han tagit någons liv utan han förkastade sitt egna.
Han la skam på sin familj som måste utsättas för de fördomar som människor har för sonens, manens och broderns handling.
Människor kommer förakta hans familj som om det vore hela familjen som orsakat handlingen eller hade gjort den.
Hela hans familj blir som kastade till lejonen.

Personen som han mördar kommer användas av media och det kommer vara en social spridning på händelsen.
Folk kommer tända ljus för personen och kanske till och med gå till platsen eller graven för att sätta ljus och lämna blommor.

Offer i ett åtal är flera än du ser

En flicka mördades i Höör. Hon hade varit försvunnen och nu hittat död. Händelsen är hemsk och jag beklagar sorgen till båda familjerna. Varför?

Kvinnans familj förlorade sitt barn, sin syster. Medans familjen förlorade henne med livet.
Så har den man som mördade henne. Hans familj har förloras sin son, sin bror.

Händelsen är hemsk och kommer aldrig rättfärdigas.
Man får aldrig glömma att i ett åtal finns det flera offer. Lika så som det kan finnas flera gärningsmän.

I varje åtal finns det

Sorgen är båda familjernas

Killen som mördade. Han valde en kriminell handling.
Flickan förlorade sitt liv pga han.

Medans familjerna förlorade en dotter och en son.
Ingen mamma går med avsikt att bära ett barn i 9 månader för att sedan fostra den till en mördare.
Lika så ingen mamma bär sitt barn i 9 månader för att sen behöver begrava sitt barn efter att barnet blivit utsatt för en hemsk handling.

Sorgen är bådas. Förlusten är bådas.
Mammas förlorade sin son till det kriminella. Sonen valde själv sin handling och är vuxen för att kunna förstå konsekvenserna som uppstår av sin handlning.

Mamman förlorade sin dotter med livet. Här ett motiv saknas. En gärning utan grund och en handling utan tänk.
Oavsett dom kommer dotter inte åter till livet.

Båda familjer förlorade en familj medlem. Den ena andas och kan välja sin framtid. Den andre kan kolla ner på sin familj för att påverka deras var till det bättre.

Människan är trångsynt i såna här tillfällen.

Vi kan snabbt säger “beklagar sorgen” till tjejens familj. Lika snabbt kan vi kasta hat och hänga ut familjen till killen.
Många kan inte tänka sig att killens familj har förlorat han då han andas och dom kan hälsa på han.

Viste du att många familjer anser att mord är ett av de värsta brotten du kan göra och dem kommer avvisa dig eller skända dig för att du har bringat skam till familjen. Många familjer väljer att inte besöka sin anhörig i fängelse för att de anser att dennes straff från familjen är att sitta där ensam och begå sitt straff.

I varje åtal finns det

I varje åtal finns det

Så det är lätt att döma något och ha förutfattade meningar utan att verkligen tänka.
Men varför är det så svårt för oss att se en händelse från flera synsätt?

Hur hade du gjort?
Hur skulle eller har du reagerat?

Detta är värt att tänka på. Vi ser detta mer och mer i vårt samhälle och en del anser att chansen att deras anhöriga kommer bli bragt om livet är stor. Vilket ingen ska behöva ha oro för.

Hur går dina tankar och funderingar? Lämna gärna en kommentar här nedan 🙂

Det blir inte bättre

Det blir inte bättre

Hur är det med er?

Själv så sitter man återigen med feber och huvudvärk men nu har hostan kommit med 🙁
Jätte tråkigt, men vad ska man göra.

Livet går vidare oavsett om det är covid eller förkylning.
Jag kommer dock ta detta som covid-19 FAST jag har testat negativt på alla min prov.
Men jag har ingen rätt att ha barnen hemma från skolan då det är skol plikt.
Mini behöver dagis och enligt Folkhälsomyndigheten så kan barnen gå till skola/dagis så länge ingen i familjen har covid-19.
jag kommer låta dom gå så länge dom är symtom fri och vi kan ha ett säker överlämnande och hämtande. Samt att dagis och skola känner sig bekväma med det och säkerheten finns.

Jag är med i en av många Facebook grupper. Men något jag har sett i alla är att folk har verkligen behovet av onödiga kommenterare av sina åsikter och tankar.

Jag frågade om vandrings områden i mitt område. Då det är mycket folk som rör sig i skogen och vissa områden är det jätte mycket. Sen är inte stigarna breda nog för att man ska kunna ha ett säkert möte.
När jag tänker på säkerheten för mig, min hund och dom jag möter. Då heter det att man är “rädd för människor och ska stanna hemma.”

Eller som någon annan sa.
“Vi bor i en stad så du kommer aldrig hitta ett ställe där det inte finns folk”

Folk tänker helt inte på att onödiga kommenterar, åsikter och tankar som man uppenbart måste häva ut sig. Dom gör ingen som helst nytta. Dom skadar mer än vad dom gör nytta.

När man skriver i tex nu en Facebook grupp med människor som man inte känner. Då är det väldigt sällan som man skriver ut personliga anledningar. Tex om man kanske inte kan möta på människor pga social fobi eller något annat hinder. Men ändå så är folk duktiga på att komma med onödigheter.

Jag lika lite som dom vet anledningen till varför folk frågar något, och enligt mig så har inte någon rätten att verken kräva en vidare anledning till varför man kanske vill gå där det finns lite folk eller ens varför någon ska komma med såna kommenterare.

Under min utbildning så har jag tänkt mycket på det här med ” Om man måste”

Vad menar jag med detta nu då?

Jo, tänker så här.
Om jag måste lägga en sån kommentera (Komma text snitt här ovan) så behöver jag kunna basera det på något som framgår i texten. Som i detta faller ett Facebook inlägg.
För att min kommentar med min åsikt ska ha en grund eller ens vara relevant till varför jag ens nämner det. Om jag inte hittar en grund till min kommentera så håller jag min åsikt för mig själv.

Så enkelt är det. Nu vet jag om alla tänker inte så och dom anser att deras åsikt har alltid rätt att vara med.

Jag kommer inte lämna en åsikt på något där jag inte vet hela grunden till en handling eller ett inlägg OM jag inte kan säga att jag har grund till min åsikt.

Det är inte svårare än så.

Jag kommer INTE godkänna några onödiga kommentarer verken på min blogg eller min Facebook och Instagram.

Dessa platserna är min forum där jag ska kunna vara MIG och skriva hur jag känner, tänker och mina åsikter. Jag skriver det på mina sidor och ingen annans.

Kan man inte acceptera detta. Då kanske man ska granska sig själv och fundera på om det är värt att hända på mina sidor.
Detta gäller ALLA. Oavsett om det är min familj eller en vän.

Jag skulle ALDRIG gå in och göra det på någons sida. Varför ska jag tillåta någon gör så på mina sidor?

Det blir inte bättre

Det blir inte bättre

Hur är det med er?

Själv så sitter man återigen med feber och huvudvärk men nu har hostan kommit med 🙁
Jätte tråkigt, men vad ska man göra.

Livet går vidare oavsett om det är covid eller förkylning.
Jag kommer dock ta detta som covid-19 FAST jag har testat negativt på alla min prov.
Men jag har ingen rätt att ha barnen hemma från skolan då det är skol plikt.
Mini behöver dagis och enligt Folkhälsomyndigheten så kan barnen gå till skola/dagis så länge ingen i familjen har covid-19.
jag kommer låta dom gå så länge dom är symtom fri och vi kan ha ett säker överlämnande och hämtande. Samt att dagis och skola känner sig bekväma med det och säkerheten finns.

Jag är med i en av många Facebook grupper. Men något jag har sett i alla är att folk har verkligen behovet av onödiga kommenterare av sina åsikter och tankar.

Jag frågade om vandrings områden i mitt område. Då det är mycket folk som rör sig i skogen och vissa områden är det jätte mycket. Sen är inte stigarna breda nog för att man ska kunna ha ett säkert möte.
När jag tänker på säkerheten för mig, min hund och dom jag möter. Då heter det att man är “rädd för människor och ska stanna hemma.”

Eller som någon annan sa.
“Vi bor i en stad så du kommer aldrig hitta ett ställe där det inte finns folk”

Folk tänker helt inte på att onödiga kommenterar, åsikter och tankar som man uppenbart måste häva ut sig. Dom gör ingen som helst nytta. Dom skadar mer än vad dom gör nytta.

När man skriver i tex nu en Facebook grupp med människor som man inte känner. Då är det väldigt sällan som man skriver ut personliga anledningar. Tex om man kanske inte kan möta på människor pga social fobi eller något annat hinder. Men ändå så är folk duktiga på att komma med onödigheter.

Jag lika lite som dom vet anledningen till varför folk frågar något, och enligt mig så har inte någon rätten att verken kräva en vidare anledning till varför man kanske vill gå där det finns lite folk eller ens varför någon ska komma med såna kommenterare.

Under min utbildning så har jag tänkt mycket på det här med ” Om man måste”

Vad menar jag med detta nu då?

Jo, tänker så här.
Om jag måste lägga en sån kommentera (Komma text snitt här ovan) så behöver jag kunna basera det på något som framgår i texten. Som i detta faller ett Facebook inlägg.
För att min kommentar med min åsikt ska ha en grund eller ens vara relevant till varför jag ens nämner det. Om jag inte hittar en grund till min kommentera så håller jag min åsikt för mig själv.

Så enkelt är det. Nu vet jag om alla tänker inte så och dom anser att deras åsikt har alltid rätt att vara med.

Jag kommer inte lämna en åsikt på något där jag inte vet hela grunden till en handling eller ett inlägg OM jag inte kan säga att jag har grund till min åsikt.

Det är inte svårare än så.

Jag kommer INTE godkänna några onödiga kommentarer verken på min blogg eller min Facebook och Instagram.

Dessa platserna är min forum där jag ska kunna vara MIG och skriva hur jag känner, tänker och mina åsikter. Jag skriver det på mina sidor och ingen annans.

Kan man inte acceptera detta. Då kanske man ska granska sig själv och fundera på om det är värt att hända på mina sidor.
Detta gäller ALLA. Oavsett om det är min familj eller en vän.

Jag skulle ALDRIG gå in och göra det på någons sida. Varför ska jag tillåta någon gör så på mina sidor?