Idag hade vi möte med dotterns skola. Där efter så var det möte med min skola. Mötena gick bra!

Jag har även kollat upp möjligheten för att läsa upp min engelska på den skolan som jag pluggar på de. De har den möjligheten så ska bli roligt. Sen har jag matematiken och något mer för att klara grundämnena. Sen ska jag läsa upp tex biologi och lite så med. Då jag behöver det för att komma in för att plugga till SSK.

Idag är det kallt ute. Jag sitter här i sängen och skrivet. Ögonen håller på att gå i kors. Snacka om att dagen har varit intensiv med information. Men vad ska man göra. Man gör allt för att skolgången ska gå så bra som möjligt för dottern.

Jag håller på att kolla på engelska 1 och Matematik 1 på samma ställe som jag läser min svenska på

Det är så kallt och regnit att man inte kan njuta av balkongen. Vilket är tråkigt då jag vill njuta av min balkong. Men det ska bli roligt och se om vi får någon snö där till vintern.

Jag längtar efter snön och kunna ta många bilder på barnen när dem leker. Så hoppas inte att det blir slask som i Gamlestan. För då blir jag ledsen.

Så en summering av dagen då.

Mötena gick bra. W fick hämta E idag på förskolan. Vilket hon blev jätteglad för :)
För mig nu i helgen är det att bli klar med mitt referat och skicka in det till min lärare för att sen fortsätta med modul 2 som blir att läsa och se film om Hamlet. Så det ska bli roligt.

En bok och en film som jag inte har sett. Så det blir att göra mellan måndag och onsdag.

Men nu får ni ha en underbar kväll fina läsare.

Det har gått 11 år och 1 vecka sen du lämnade oss. Men Du finns inom mig.

Det går inte en dag som jag inte tänker på dig. Jag kommer på mig själv varje dag att jag tänker "Nu skulle mormor vara här"

Än idag undviker jag vissa saker eller dofter som påminner för mycket om dig.
Jag undviker flygande Jakob då den inte smackar som din.

Om du ändå varit här mormor. Tjejerna hade varit så glada att få träffa dig och lära känna dig.
Du hade kunnat hjälpa mig när jag inte hade vetat vilken väg jag ska gå.

Jag hade fått hinna minnas allt du berättade och hinna förstå.
Vi skulle kunna göra så mycket som vi inte kan.

Om jag skulle kunna få ha dig en dag tillbaka här så hade jag allt med dig.
Jag hade gett vad som helst för att få dig tillbaka.

Men faktumet är att sjukdomen van och du är inte här.
Och med ärlighetens facit i min hand så har jag inte sörjt dig.
Sörjt att du har lämnat den fysiska värden och att jag inte kommer kunna fysiskt röra dig eller se dig.

Det gör så ont inom mig att jag inte vet vad jag ska göra.
Även nu när du inte finns här fysiskt så ska barnen få veta allt om dig som jag kan berätta.

Jag vet om att du finns här spirituellt och din själ ser jag. Jag känner din närhet och vet att du vakar över barnen.

Jag hoppas att dem kan se dig så som jag ser dig mormor. Du var och kommer alltid vara min bästa vän.
För det är något som Gud aldrig kan ta ifrån mig.

När huvudet inte är med. Det är inte varje dag som jag funderar på om mina val är rätt. För ofta så är jag verkligen hundra på det. Men nu är jag osäker på om detta är bra.

Som en del av er vet har jag min blogg med domän. motherandwife.se
Jag har den på ett jättebra ställe så det är inget fel där.

Men åter till det jag menade. Jag har länge funderat på vad mitt företag ska handla om.

Snabbt insåg jag att mitt privata inte skulle vara på inne i det.
Vilket kanske är svårt när man skriver en blogg då det utgår oftast från den privata i våra liv.

Var går gränsen för det privata och det professionellt?
Hur ska man kunna vara det ena men inte det andra?

Som i mitt yrke som undersköterska där är jag professionellt men jag är personlig med. Tex pratar om mina barn och jag kan prata om tex när jag kom upp hit till Göteborg.
Men sen drar jag min gräns där. Det är sällan jag säger barnens namn. Jag säger ALDRIG var jag bor eller ens mitt efternamn. Jag avslöjar inget som kan avslöja min och min familj.

Men i en blogg är det svårt att vara professionell men inte privat.
En blogg är mer eller mindre en öppen dagbok anser många. Men jag anser att det är ett sätt där jag kan skriva av mina tankar, funderingar och nå ut till men människor än att ringa en kompis.

Men var går gränsen?

När huvudet inte är med så gör man eller skriver man saker som man sen kommer få sota för.
En jag känner sa till mig så här "Det är aldrig det du skriver du sotar för. Utan det är f��r de personerna som känner behovet att hålla krav i det och dra upp det mot dig. Det är vad du sotar för"

Och något i det stämmer. Vi alla gör fel, men om alla hade tagit en print eller hade tagit en skärmdump. Gud då hade folk inte haft något annat för sig!