En lugn dag

Hej underbar läsare!

Idag har jag bara tagit det lugnt. Har ärligt inte orkat mer haha. Imorgon är fokus på barnens rum vilket känns som en stort projekt Men så klart är det inte det.

Jag kom nyss hem från grannen. Jag var över hos henne och flätade hennes hår :) Hon fick 2 utbakade flätor. Hoppas hon får en super fin kväll.

Missa inte andra inlägg som detta här och många flera. Sensationell njutning med Sinamatic

Min bakgrund vill inte ändras

Ja, idag har jag försökt ändra min bakgrund med färgen och bloggen vill sig inte. Jätte tråkigt men vad ska man göra. Jag är helt slut efter dagen men känner att jag måste försöka några timmar till.

Sitter i kvalet mellan The Sims eller DayZ och spela men vi får väl se. Jag hade jo inte sagt nej till att sova haha. Jag fryser och vill inte alls vara vaken egentligen. Men jag kan inte det. Inte än iaf.

Det finns med dig så länge det stör dig

Många tror att man bara kan "släppa" och gå vidare. Nej alla kan inte det.

Idag lever vi i ett samhälle där minnet inte är relevant och där man ska tränga undan det för att sen gå vidare.

Men alla människor är inte så. Alla människor kan inte bara "glömma och gå vidare" Med synsättet att man bara ska ta sig i kragen och gå vidare kommer man ingen vart.

Det handlar inte om att sluta må dåligt eller att slut leva. Utan att få låta sakerna ta sin egna tid. Det jag skrev om igår händer våren 2020. Jag hjälpte många personer och det var några som jag hjälpte mer.
Men det var en som verkligen drog all energi från mig. Tråkigt men sant.

Igår började jag prata om det för första gången och reaktion blev just så som jag var rädd för. "Prata eller skriv gärna om det men inte här på bloggen" så kändes det.

Om vi ska sluta prata om det som är jobbigt för oss. Om vi ska bara ta ett block och skriva om det men vår röst blir inte hörd. Hur ska man kunna läka då?
Oja, inlägg som blir för privata eller blir med pekpinne mot en person. Nej dom har iaf inte på min blogg att göra.

Men om du pratar om problemet som ett allmänt problem. Just för att det INTE ska vara personlig eller pekande. Det kan hjälpa den som är drabbad.

För många år sen var jag med om en väldigt hemsk sak. Det var ett allvarlig hemfridsbrott och samma personer hade gjort försökt till mordbrand på 2 andra adresser.
Där står jag på den "mindre lyckliga" adressen då vi inte hade fått en flaska med en trasa som var påtänd inkastade till oss.

Men jag blev utsätt för hot och annat mindre trevligt. För mig var det ytterligare PTSD "minne" och min vardag blev jobbigare.

En kille som var hemma hos mitt X där jag var. Han var minst utsatt. Han hade lämnat bostaden men var ändå på tomten. Tingsrätten sa till han att han måste prata om det. För så länge detta kommer påverka han så finns det med han.

Vid del 2 av rättegången vad min psykolog med. Hon förklarade något som jag aldrig hade tänkt på och idioterna som blev dömda tänkte nog 2 gånger.

Det hon sa var så fint

Inte nog med att dom förstörde tryggheten för 3 barn i det huset jag var i.
Utan dom förstörde den ena killens dotters trygghet. Där han försökte till mordbrand då hans X och dotter var hemma.

Inte nog med det så försökte dom förstöra ett barn tills liv. Hon var 6 månader och tillhörde tjejen som var misstänkt.

Som psykologen sa
"Vi som är utsatta kommer få samtals tider och hjälp att hantera detta men vi komma ALDRIG komma över det fören den dagen vi VINNER tillbaka vår RÄTTIGHET till vår Trygghet.
Ett barn vet inte vad dom har förlorat eller vad dom ska vinna tillbaka. Dom var bara att det är något som fanns men finns inte mer på just den platsen.

En vuxen kommer att bära detta med sig olika lång tid. En del kommer att kunna hantera det fort och har vunnit tillbaka sin trygghet inom några veckor. En del vuxna behöver en livs tid för att vinna tillbaka det. Men om dom aldrig får prata om det som finns med dom kommer dom aldrig att vinna."

Barnen som var med vid dessa händelserna mår idag okej. Den äldsta av barnen är idag myndig och har ingen kontakt med sin mamma vad jag vet. Han hatar henne. Den äldsta flickan är nästan myndig och vill inte veta av sin mamma efter vad som hände. Den minsta pojken är runt tonåren idag och mår fortfarande dåligt men han har inga hinder i form av trygghet idag. Den dottern som tillhör killen vill inte veta av sin pappa och hon minns allt samt blir påverkad av det än idag. Den lilla bebisen som tur var fanns inte på den aktuella adressen och har klarat sig utan några problem.

Dom 3 stora barnen och bebisen har samma mamma (ej samma pappa) och ingen av barnen har hon vårdnaden om.

Det som inte stör dig kan störa mig

Med detta vill jag säga att du kan aldrig veta hur det påverkar någon annan.
Du kan inte säga till någon annan att man ska "släppa det och gå vidare" eller att man är stark som har kommit till den insikten nu.

För du vet inte när det har hänt eller hur det påverkar någon.

Jag är grovt påverkad vad som hände den kvällen. Varje natt har jag mardrömmar om den äldsta flickan som skrek och grät om att få stanna hos mig men hennes mamma ansåg sig har rätten att gör vad hon gjorde. Jag viste inte om hoten jag blev utsatt för skulle hända så jag fick säga till henne vilka skor och vilken jacka hon skulle ta på sig för att kod minns min då som jag trodde skulle vara sista bild på barnen.
Hon litade på mig. Hennes brödrar han jag inte se och kunna säga hejdå till.

Ja dom kom tillbaka samma kväll. Men fram tills jag hade dom i min famn och kunde krama och pussa på dom. Så hade jag bara 1 bild i mitt huvud och det var av henne och vad hon tog på sig.

Denna bilden är med mig än idag. Varje dag kod memorerar jag vad mina barn tar på sig för kläder. När jag hämtar på skola och dagis så kanske dom har något annat på sig. Vilket jag direkt reagerar på för mitt kod minne säger till att det är tex fel tröja eller så.
Så den händelsen för 10 år sen. Den är med mig än idag. Den påverkar mig än idag.

Fast jag har snackat med flera kuratorer och psykologer om det. Fast jag har gjort en "PTSD behandling" i från av samtals terapi om det.

Så innan någon säger "släpp det gå vidare" eller att man är så stark som har kommit till insikt för det nu.
Kolla tex när hände det? Varför påverkar det personen? Eller varför inte fråga "Kan jag göra något för att hjälpa dig?"

Det kan vara en liten sak som att låta person få känna sig hörd eller att berätta om sin egna dag. Såna små saker kan hjälpa så otroligt mycket.

Glöm aldrig bort att vi alla går igenom något hemskt i livet. Frågan är bara vad är hemsk för mig och vad är hemskt för dig?

Gillar