Jag har försökt

Jag har försökt
Jag har försökt, men detta är inte jag.

Att hitta sin egen väg är inte lätt. Man tror att det är de man försöker göra när man är i tonåren.
Men det är de inte. Utan då är de att man försöker bryta sig loss från sina föräldrar.

Men för mig är det inte så nu och denna gången blir insikten ännu hårdare. Tyvärr.
Men man måste testa innan man verkligen kan veta.
Tankarna snurrar
Tankarna bara snurrar och jag vet inte vad jag kommer klara av eller orka.
Jag vet vad jag vill men det blir inte alltid som man tänker eller vad man vill.

Jag vet om att jag måste läka. Men hur ska man kunna det när allt handlar om att jobba, jobba, jobba och hitta sin plats i ekorrhjulet som samhället har skapat.
Men kan inte bara köra
I flera månader nu har jag håller fasaden uppe och har gjort så mycket jag kan för att passa in.
Men mer och mer inser jag att jag har varit en slav för samhället för att klara av krav som inte är ideala.

Jag har varit sjukskriven nu i 2 veckor och känner att ljuset i tunneln är långt borta.
Gjort det som samhället har krävt av mig men nu vet jag inte ens vilken ände jag ska börja på.

Tog min utbildning för att det jag vill jobba med människor och har intresse för vården.
Jobba som man ska för att ha rätt till något och jag har skyldigheter mot min familj och mina barn.
Men nu ser jag priset på kraven som ställs och att jag inte kan göra det som är "normalt"
Jag har försökt
Jag fixade ett jobb utanför AF. Där jag har jobbat med underbara kollegor och har fått lära mig otroligt mycket.
Men nu sitter jag här med en sjukskrivning och till den 27 april ska jag bli bättre för att gå tillbaka till arbetet. Hur ska jag kunna gå tillbaka till mitt jobb när jag inte kan ens tänka tanken på att gå till en affär utan att få ångestattacker och panikattacker. Då känner jag dom i butiken och jag kan den butiken väldigt bra.

Men det hjälper inte alls. Utan effekten blir samma. Detta är sådant som ingen ser och det gör inte saker bättre.
Nu har jag iaf försökt på den gamla vanliga vägen. Om jag ens kommer tillbaka kommer det vara med anpassning och mycket hjälp.

Så här lågt som jag mår nu har jag inte mått på väldigt länge.

Gillar