När orken lämnar en

När orken inte finns mer

Jag är inte mer än bara en människa. Men även jag brister på många sätt vilket jag är medveten om.

Men när folk ser ens brister och sen drar nytt av dom för att man själv inte alltid vet vad ens brister är. Då är det inte mitt fel. Utan motsatta persons fel.

Efter alla dom nitar jag har gått på borde jag har läst mig. Men det var den näst sista personen jag hjälpte som jag hade hjälpt länge. Som brände mig hårdast.

Tystnaden hjälper inte

Jag har fått höra att mina blogg är positiv och upplyftande. Men är det verkligen så?

Jag har bloggat i många år och det är inte fören nu våren 2020 som jag kom till insikt hur mycket min snällhet mot andra har skadat mig själv.

Men Jag har lärt mig den hårda vägen tyvärr. Sen har jag inte alltid visat det utåt då jag inte orkar. Jag vill inte att ni läsare ska uppfatta mig dom gnällig och negativ. Men jag kan inte bara sitter här och låsas vara glad.

Jag kan inte bara vara tyst för det hjälper inte. Viste ni att när man faller eller blir orkeslös så som jag är nu. Då är tystnaden det värsta som finns för psyket. Det som är bäst är att bara få skrika rakt ut. Eller bara att skriva av sig om vad det är som tynger en. Men i denna värld går inte det.


Gillar