Så här är de för mig

Så här är de för mig

Idag tänkte jag lätta på mina tankar om hur de är för mig med mina ADHD och Autism.

Så här är de för mig:
* Jag klara inte av "små pratet" jag behöver kunna gå direkt på de jag vill. Tex om jag har en fråga måst jag kunna ställa den. För om jag börjar fråga dig "hur mår du?" Då blir de att min energi går till de och utifrån de svaren så kan de göra att jag tappar helt energi samt focus på var de var jag skulle fråga.

* Om jag frågar dig "Hur mår du?" då vill jag inte ha "jo men de är bra" för jag HÖR när de inte är de. Och då vill jag veta mer för att kunna tex stötta dig om du mår dåligt eller glädjas med dig när du mår bra med mera.

*Jag har mitt sätt att knyta kunskap och informationer. Jag MÅSTE få göra de utan att det är något "fel" på mig.

*Jag har 3 steg för att ta emot information. 1. Registerna informationen/samtalet som du ger mig. 2 precisera den Information för att kunna ta ut de viktiga i ett samtal och ta bort "dösnacket". 3 kontrollera hur jag uppfattade och om jag har uppfattat det rätt. Om jag inte har gjort de så för att ge dig utrymme att hjälpa mig att först.

En diagnos är olika för alla

Hur min ADHD eller autism funkar för mig betyder inte att den funkar på samma sätt för någon annan. Detta gäller även min PTSD.
Idag så uppskattar man alla efter samma tester men alla testerna är gjorde på pojkar. Speciellt ADHD. Detta göra att många flickor "faller ut" för testerna men det är fortfarande inom ADHD området.

Men vet även om att det som kan vara jobbigt för 10 personer är inte jobbigt för andra 10 personerna som gör samma sak. Så det gör att 50/50 kan uppleva samma saker lika störigt.
När jag gjorde min skoluppgift på just ADHD och autism sa min psykiatri lärare att man dras oftast till de diagnoserna som man känner mest igen sig i. Vilket jag uppenbart gjorde och nu vet jag varför haha.

För mig är de jobbigt med 2 diagnoser som är så lika men så otroligt olika varandra.
Min ADHD vill ha fart och fläkt men min autism vill ha lugnt och ro. Helt tyst men lite ljud ändå.

Så här är de för mig

Så här är de för mig.
Men för någon annan med samma diagnoser kan de vara på ett annat sätt. Jag älskar och trivs med att vi har hund igen. Det gör att jag kommer ut men behöver inte vara social. Jag kan gå ut bland folk utan att behöva integrera med dem. Att ha en hund är inte bara ett bra sätt att vara bland folk men även att man kommer ut ofta. Jag går ut ca var 3 timme med henne och vi gör till skogen men nu ska vi börja gå mer "centralt" då hon behöver socialiseras.

Men för mig har jag andra sidan med. Att kunna fördjupa mig på olika områden. Vården och diagnoserna är en sådan sak. När jag väl sätter mig med de så jävlar vad jag suger de åt mig.

Så här är de för mig

Gillar