Varför bad jag om utredning

Varför bad jag om utredning
Varför bad jag om utredning.

Vi är olika och bland så kan man känna på sig vad är det för "fel" på en.
Jag har alltid känt att det är något "fel" på mig men ändå har jag kämpat att passa in.

Jag minns när jag vet lite. 8-9 år och var ute helt själv för att se om någon ville leka med mig.
Kompisarna var upptagen med sina saker och jag fick oftast leka själv.
Jag gick många gånger önskar de att en häst skulle komma. En som jag kunde hoppa upp på och rida i väg. Långt bort där ingen kunde styra mig. Men så klart så kom det ingen häst.
Det blev min räddning
När jag gick igenom tonåren var det INGEN som jag kunde lita på för utom min mormor.
Min flykt då blev hundarna. Jag hade minst 1 hund och den blev mitt allt. Än idag minns jag vilken vikt de hade för mig. Hundar har en stor betydelse än och jag kan inte tänka mig leva utan ett djur.

Under tonåringen hade jag bara min mormor att vända mig till men inte ens hon kunde förstå mig.
Aldrig sa hon att de var mitt fel eller fick mig att känna mig mindre värd. Hon la inte massa press på mig som världen utanför hennes hem gjorde. Jag älskade att vara hos henne, jag kände mig trygg där. Där behövde jag aldrig fly eller drömma om att springa där ifrån.

Som en tonåring med mycket krav på den. Inte bara familjen och den kulturen, men samhället som hela tiden vill att man skulle vara på ett visst sätt för att få vara med.
Kampen under vuxen tiden
Inte nog med att vara sjukskriven i ca 10 år för att psyket inte har klarat alla krav och på fästningar. Utan att kastar ut i vuxen liven utan hjälpmedel eller att hela tiden känna att man är "fel".
Kampen med ohälsa och dyslexi har inte gjort det bättre. Utan snarare sämre, men att kämpa för sin plats.

Idag vet jag att det är ADHD jag har och jag kan nu börja jobba med allt runt om det.
Jag kan förklara för barnen när jag ser saker som de kanske gör som jag oxå gjorde.
Orken att kämpa för den är högre nu än innan. Men tack vare nära kontakt med skola och läkare med mera. Så slipper jag kämpa i mot vind. Japp, jag är den som kör denna skuta och maken sköter seglet så att vi kan åka det lätt som möjligt.

Men att bara tänka på att jobba eller liknande för min ångest att kickar i gång och den slutar inte.
Jag har inte bara att lösa en vardag som ska anpassas utan en hel familj med.
Sen är det 1 miljon saker runt om. Tex att man ska försöka hitta den flicka som alla tryckte undan för att hon var "fel" men hon sitter här nu och skriver denna blogg med en sån trånad om att hjälpa andra att inse att det är inget fel på dem för att de är annorlunda.
Varför bad jag om utredning
Kände att något var fel och att jag inte kunde gå i det mörka när jag visste vad felet var.

Varför ansökte jag?
Jag kände att det var något som inte stämde då jag hela tiden fick kämpa, jag blev mer och mer nedtryckt av samhället.
När man väl vågar be om hjälp så ska man stå rakt och kämpa för de. Jag har kämpat i flera år för att få min utredning och jag är så jävla glad att jag gjorde de.

Jag är min ADHD. Min ADHD är JAG

Att få en Neuropsykologiska Funktionshinder (NPF) diagnos. Det är inte bara en diagnos som hjälper dig att förstå vem du är. Utan det är en diagnos som ÄR du. Det är ingen diagnos som förklara tex din ångest eller att du prata med dig själv.
Utan det ÄR en diagnos som du kan identifiera dig med. Jag ser inte ADHD som något negativt. Mer som en möjlighet att jag kan växa och hitta styrkan att stå emot ett samhälle som INTE funkar med.

Jag är min ADHD för den är en del av MIG.
Jag kommer blomma ut och jag kommer kämpa för mina 2 barn som jag vet i hjärtat har någon NPF diagnos.

Kampen kommer jag ta och jag kommer gå igenom ALLT som hindrar mig. För INGEN eller INGET ska få göra så som samhället gjorde mot mig.

DU är inte ensam. Jag kommer stå bredvid dig i din kamp.
Jag kommer kämpa med dig. Du är INTE ensam.

Gillar